Feta pengar blir fet musik

Jättehypade The Weeknd har signat med The Man, och kanske är det hans pengar som lyser igenom produktionen i Enemy, nya singeln. men att citera The Smiths...nåja, doppa inte näsan så djupt i nörf aksiport, bröder.

Vitamininjektion

Plötsligt var hösten här och det blåser jävligt kallt. Man kan behöva lite ny energi, och då funkar anemiska  britter inte så bra. Nä, fläska på med amerikaner, för kan några fläska på så är det US of A.
The National köttar på här med sin Bloodbuzz Ohio. Håll värmen.

King Gong

Nu är vi inte överdrivet förtjusta i musikaler över huvudtaget. När folk på scen brister ut i omotiverad sång stup i kvarten och samtidigt är über-koreograferade, då går vi till baren istället. Där brister folk också ut i spontan sång men är mer spontana i kroppsspråket.

Nåväl, nu görs musikal på King Kong, den som kläckte den idén måtte ha varit i en bar för länge eller tagit för mycket Stesolid. Han/hon måtte ha fortsatt i baren/medicineringen när han/hon kläckte idén vem som ska skriva musiken.
Elbow, Massive Attack, Avalanches finns med i hjärntrusten som ska vaska fram låtar med 30-tals-touch. Premiär i Melbourne i juni 2013. Take a second of me.

Frankie har fått en Butler

Popens hopp från Sunderland, Frankie & The Heartstrings, har varit i studion med Bernard Butler (!). Det låter ju som en osannolik kombination. Lite som att blanda curry med, eh, ketchup eller nåt. Inte det första som poppar upp i skallen. Här kommer en första dos av detta samarbete.

CANADIA

Scandinavians come from Scandinavia. Croatians come from Croatia. Lithuanians come from Lithuania. Belgravians come from--- well, Belgravia. So Canadians must come from Canadia. Och en av de trevligaste kanadensiska bekantskaperna på länge är Half Moon Run, som släppt bland de mest imponerande debut-album någonsin. De låter som Crosby, Stills, Nash & Young eller Band of Horses i sina finaste stunder.

Odell-ay

Det surras om en ung herre vid namn Tom Odell. Namnet kan kanske antyda att han är son till politikerhöjdare, men verkligheten är ju så mycket mer spännande!
Han har blivit signad av Lilly Allens (fast nu heter hon Cooper, det blir ju så med tjejer ibland) bolag, och senaste EP:n titelmelodi ekade ut över Burberrys visning häromsistens. Och det låter onekligen bra. Blunda och låtsas att ni sitter i en Burberry-affär. Eller nåt. Och grabben är tju-ett.

Tycker ni det var för intetsägande, men ni är ändå rätt fascinerade av det lätt introverta, ta en titt på hur shoegazing-scenen i Birmingham mår för tillfället. Swim Deep.

Spindlar ånyo

Spiders (Rotherham) har ny singel på gång. Jag måste säga att de är konsekventa, de har ett helt eget sound, så här efter tre-fyra singlar så krävs det inte många takter för att känna igen dem.
This Could Be The Last Time, inte att förväxla med Stones låt.

Stor scen behövs här

Så har Arcade Fire provsläppt lite nytt. En långsam, böljande sak kallad Crucified Again. Här en rätt kackig inspelning, men låten lyser rätt igenom mobilinspelningen.

Snälla gitarrer

Ibland tar det lite tid att gräva fram guldklimparna, som sagt.  I två år har Childhood från Nottingham/London gömt denna delikatess för de flesta av oss. Det verkar helt galet att ett alldeles nykläckt band klämmer fram den här låten redan i början av sin karriär. De turnerar just nu med milt sagt hypade Palma Violets (läs mer om dem här). I november så turnerar de med 2:54 som vi skrivit om tidigare.

Men här har ni, från 2010, Blue Velvet.