Ett ADHD-barns bekännelser

Robbie Williams har haft en riktig kalas-vecka! Han surnade till på Brett Anderson och sågade ett helt gäng band med fotknölarna. Sedan fick han lite ågren och nu försöker han snacka bort det på sin egen Radio Rudebox. Synnerligen underhållande att lyssna på.

Monumentala intron och feta refränger

Swim Deep har vi skrivit om tidigare, här. Nu släpper de en låt i samma stil - klockrena refränger, nu kryddat med ett nästan groteskt intro som är en tredjedel av låten. Fast på ett bra sätt.

Mumfords hjältar

Ni som planerar att se Mumford & Sons i STHLM eller CPH i vår får som extra grädde på moset Mystery Jets. De sågs som lovande i början av sin karriär, men den tog liksom aldrig riktigt fart. Nu har de hållit på ett tag, så de har en rad rätt bra melodier under bältet. Det lär nog bli trevligt.

Bästa låten hittills med detta London-band är Two Doors Down från 2008.

Snuskläppar

Swiss Lips släpper ny (nåja, de styrs numera av The Man, och för honom är den ny) singel U Got The Power i slutet på april. Förbeställ på Itunes t ex. Remixar av Klondike-kändisar som Bastille och The Horrors.Själva låten är ett drygt år gammal och finns på Youtube med en ganska kul video med klipp från breakdancefilmer från 80-talet.

Vittvätt

Ska man tro Alex Turner i Arctic Monkeys så är Los Angeles en stad byggd på rock'n roll. De är där ochs pelar in nytt material och trivs tydligen med omgivningarna. Kanske har de lyssnat på Bleached, en duo från trakterna (San Fernando Valley). 

Hypas ganska kraftigt just nu. Måhända finns det fog.

Citatmaskinen

Q: What's a deer with no eyes called?

Har man lite tråkigt och vill bli uppiggad, kan man alltid ringa Liam Gallagher. Har ni inte hans nummer så får ni hålla tillgodo med andrahandskällor. I nästan samma klass hittar man Robbie Williams. Nästan lika slängd i käften och inte så mycket till överjag som säger stopp.
Häromdagen twittrade han följande om Suede:
"Any quarter-decent three-chord knobheads could and did get a deal in the '90s. I won't name names because it would be unfair on..." innan han listade en hel rad band.

En man - Ett band?

Matthew Houck har sedan millennie-skiftet mutat in en del av rockfestivalområdet. Nämligen Chill-out-tältet. Lågmält och hudlöst har han under namnet Phosphorescent prånglat ut skivor som nosat i genrer som country, soul, mer eller mindre religiösa hymner, rock, ja, lite överallt. Bland annat har han gjort ett album med Willie Nelson-låtar.
Världen fick upp ögonen för honom med albumet Here's To Taking It Easy från 2010. Kanske blev det för mycket framgång för snabbt, för Houck kraschade både förhållande och New York-tillvaro. Han stack till Mexico och skrev ett nytt album i en hydda på en strand. Detta album släpps nu i vår och här är ett smakprov. Song For Zula. Vi tycker att han har rätt mycket gemensamt med Jason i Spiritualized.

Vem är han mest lik?

Förra gången hetsades det om snodda textrader från Morrissey. Vem har Håkan Hellström snott av den här gången? Tja, publiken är inte riktigt överens...
Somliga hör ekon av Johnossis Dead End.
Andra hör The Killers When You Were Young.
U2-referenserna har ni hört tidigare.
Döm själva.

A Lad In Fame

Man får väl anse att rebellen har blivit rumsren när han får en egen display på Victoria & Albert Museum. Den 23 mars och fram till den 11 augusti har V&A en utställning kallad David Bowie Is.
En given del av ett Londonbesök i sommar. Mer info om utställningen här.

Eteriskt

My Bloody Valentine  lever tydligen fortfarande, men låt oss lyssna på lärjungarna istället.
Vi har tidigare uppmärksammat Cheatahs här, och nu släpper de "nytt" på Soundcloud. Enligt rapporter är detta en tidig upptagning av en låt som kommer att finnas med på kommande albumet som släpps på Wichita senare i år. Det låter här mer som tidigare nämnda MBV än Dinosaur Jr.

Britannia rule the waves

När folk går utanför ramarna och ställer sig vid sidan av en stund, händer det oftast intressanta grejer. Fem män och en kvinna utgör bandet med det smått fantastiska namnet British Sea Power. Inte nog med att de gör en bra skiva, de arrangerar om den och blir ombedda att göra filmmusiken till en film i den pågående dokumentärfilmsvågen i eftersvallet av Searching for Sugarman. Filmen har den pampiga titeln From The Sea To The Land Beyond, och till British Sea Powers musik får man se bilder från den brittiska kusten, från år 1900 och framåt. Framför allt bilderna från 1900-1920 är rörande att se. Ni kan titta själva på delar av journalfilmerna, från BFI m fl på den utmärkta hemsidan. Titta i Explorer, Chrome funkade inte för oss. Sedan kan ni avnjuta sex minuter British Sea Power här nedan.

Bunnymen eller U2?

Håkan Hellström har donat klart i studion och släpper nu en skiva som doftar åttiotal. Producerat av bl a Måns Lundberg som sandpapprade lite på Deportees sound. Fast singeln som släpps nu är inte producerad av Lundberg, utan av Johan Forsman och ständige vapendragaren Björn Olsson.
Recensionerna talar om U2 och Bryan Adams, och det är bara att tjocka på där. Vi hade hellre sett en annan inrikting om man nu ska snöa in på åttiotal. Echo & The Bunnymen var i alla lägen mer intressanta än U2. Ja ja, vi får väl se i april när hela albumet släpps.

pojkband i parti och minut

Man är lite misstänksam mot pojkband i största allmänhet, och pojkband med siffror i namnet i synnerhet. Nåväl, somliga av dem har större djup än vattenpussar, tro det eller ej. The 1975 gör ett ärligt försök att vara både hittiga och ganska ambient emellanåt. Här det hittiga hållet:

francophone

Inte ett dugg franska Bastille har just värmt upp Two Door Cinema Club-publiker i delar av Europa. Ja, man kan definitivt se en linje i TDCCs New Order Light-dans-pop och denna skönsjungande bard. Enligt vittnen har de fått igång publiken ruggigt bra. Ok, låter bra, för det låter en smula slätstruket på skiva. Slätstruket eller ej, den gick in på andra plats på singellistan i England.
Plus för herr gospel-kör i bakgrunden.

Dansk Folkeparti

Danska punkarna Iceage har blivit uppskrivna p g a sin musik. Nu får musiken stå i bakgrunden när antifascister anklagar dem för att leka med fascist-symboler. Det luktar väl lite dansk folkeparti över det hela, och det luktar som bekant inte så fräscht. Läs kritiken här.
Danskarna själva tar det med ro, kritiken framfördes i Danmark för drygt två årsedan och då tog bandet avstånd från alla nazi-, rasist och otrevlighetslänkar.

Om ni skulle ha missat

Ja, alltså skulle ni ha missat Foals riktigt grymma Inhaler, en låt som kapslar in deras karriär från lite struttig student-funk till dagens arena-rock-ambitioner (Flood och Alan Moulder har producerat) ganska tight på fem minuter.