Amerikanska Chromatics började som ett post-punk/low-fi-band, men efter diverse medlemsbyten hamnade de sonika i italo-discofåran. Notoriskt sengångare har de hållit på med ett utlovat album sedan 2014 (!). Nu släpps en singel som lovar gott. Glassigt och synthigt.
När musikens stjärnor dör, står eftermälena som spön i backen. Vissa bra, andra mindre lyckade. När Kim Larsen dog samlades Danmark i en fantastisk manifestation på Rådhustorget i Köpenhamn. En nationalskald hade dött. Bäst var, enligt mig Danmarks Radios flick-kör som gjorde Om Lidt. Om Lidt skrevs som avslutningsnummer när Larsen gjorde turnén Circus Himmelblå (alltså före Eldkvarns Cirkus Broadway, mind you). Om Lidt avslutade varje föreställning med sin text om att nu är föreställningen över, fick du sett det du ville, fick du hört din melodi? Flick-körens tagning av låten blir ett perfekt avslut på en minneskonsert för en hel nation.
På samma sätt hedrades igår den amerikanska singer/songwritern Daniel Johnston av gruppen The National när de flätar in Johnstons Deviltown mitt i sitt extranummer Not In Kansas. Och Not In Kansas är en av de mest hudlösa, personliga texter som The National producerat nånsin. Man trycker inte in vilket kattskit som helst i en sån låt. Mycket respektfullt och kärleksfullt.
Working Men's Club tog sitt namn från tiden när allt som fanns att gå till i Todmorden, West Yorkshire. De säger själva att musiken inspireras av närheten till Manchester, att gå runt i Manchester och sedan komma hem till landsbygden igen på natten.
Det låter som om det vore 1983.
