BRIT-Awards

Svenska grammisar och rockbjörnar och allt vad det är kan ju kamma sig någonstans när det är dags för Premier League i musik. Det är som att jämföra Sofiero med Balmoral. SAAB 99 med en Bentley. Kavat-skor med Dr Martens.
För tjugo år sedan, 1992, skulle KLF spela sin 3AM Eternal. De tog med sig galningarna Extreme Noise Terror, körde en (väldigt) hardcore-version av låten och avslutade (trodde vi) med att peppra publiken med maskingevär och med att deklarera KLF have now left the music industry. Detta framträdande är fullständigt omöjligt att beskriva. Har du tillgång till en storskärm och ett ordentligt ljudsystem så plugga in datorn i dessa och låt dig bli överkörd av denna monstertruck.
 Sedan försökte de låta ett motorcykelbud hämta priset som bästa brittiska grupp de tilldelats (han vägrades tillträde till lokalen). På efterfesten lät de lägga ut ett dött får i entrén, med ett meddelande "I died for ewe, bon appetit" på. Rock'n Roll.
I skenet av detta ter sig Popsicles deathwish mot Arvingarna minst sagt lam.