East 17: Are you Blur?
Oasis (sneer): No? Why? Are you Take That?
För ganska exakt tjugo år sedan stod jag på en Student Union i Cardiff, Wales. Där stod jag för jag hade hört talas om ett up and coming band från Manchester, vars sångare var galen. Nu skulle gruppen spela i Cardiff, där jag råkade befinna mig. Ryktet spreds snabbt, och det fanns gott om musikjournalister i publiken. Själv blev jag tillfrågad flera gånger av nyfikna:
- Excuse me, are you a journalist?
Nåväl, upp på scen släntrar två bröder och deras band och börjar spela Rock'n Roll Star. Och på den vägen var det. Liam var elektrisk, missnöjd med kvaliteten på ljudanläggning, och deklarerade mellan två låtar att:
-The next song's called The Stereo In My Bedroom Is Louder Than This Shite.
Senare det året, på sommaren släpps debutalbumet som börjar med samma låt som nämnda konsert. Det är en debut som står sig väl fortfarande.Noel skrev alla låtar, Liam sjunger alla låtar, alla (utom den sista) har en energi som skulle försörja en stad av Skövdes storlek, det är "rätt" besättning, det bokstavligen dryper av attityd som hämtad från ståplatsläktarna på Maine Road. Detta var ett soundtrack till hela lad-kulturen, vilket Liam helt och hållet:
-Being a lad is what I'm about, declares Liam.
-Define Lad? I don't define anything, I'm just me and I know I'm a lad. I can tell you who isn't a lad - anyone from fuckin' blur, anyone from Inspiral Carpets, any band at all today. There are no lads in bands today, end of story. Johnny Marr's a lad. The Roses are lads. Bez and Shaun were lads, although they were a bit too laddy. Lee Mavers, he's a lad - geezer.
Det som kanske skiljer denna debut från andra är den genialiska produktionen av Owen Morris. Han lyckades både fånga och förstärka andan och ljudbilden av bandet. Receptet var enkelt, som det ofta är: vrid upp alla rattar på rött. Han producerade även de två följande plattorna, men lyckades aldrig få till den skärpa, balanserad med arrogans, som fanns här.
Ta bara en singel som Cigarettes & Alcohol. På singeln finns en låt till som skulle ha stått på egna ben hos de flesta andra grupper nuförtiden: Fade Away. En riktig stenkross, som senare spelades in akustiskt och fanns med på välgörenhetsplattan The Help Album.
Redan på dessa första skivor fanns den genialiska grafiska profilen där, skapad av Brian Cannon på Microdot, med en tydlig logga och fullständigt barockt överlastade foton som omslag.
Sedan följde de upp med singeln Whatever.
- You should have seen the guy who conducted the octet on Whatever. Half-circle glasses, looked like my geography teacher. I sang him the string parts into a cassette and he came back the next day with it all properly written down in music, he's thinking "they're winding me up here..."
Noel
Och som sagt, den håller än idag, så skruva upp volymen.
helt logiskt twittrar Liam om att vi inte ska köpa de återutgivna albumen. I versaler, vad annars: HOW CAN YOU REMASTER SOMETHING THATS ALREADY BEEN MASTERED. DONT BUY INTO IT. LET IT BE. LG X
Alltså, leta i second hand-affärerna, och skruva upp volymen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar