Underworld Cool As F**k

Underworld ville ha bra platser, så de kom en vecka innan ceremonin.

Blir man ombedd att göra musiken till öppningsceremonin till de olympiska spelen så blir antagligen rätt kallsvettig först, men sen så släpper man loss. Åtminstone om man heter Underworld och spelen går i London 2012, med en guldgruva att ösa ur. Så det vi fick höra medan får bräkte och skorstenar reste sig mot himlen och Mary Poppins-kloner damp ner från skyn och gud vet allt, ja, det var en skön blandning av Underworld själva såklart, Chemical Brothers, Arctic Monkeys, Emeli Sandé,  Fuck Buttons, Blanck Mass, A R Rahman, Bowie, U2, Mike Oldfield och Dizzee Rascal. Dizzee var den som hade mest hemmaplan av allihop, uppväxt ett spjutkast från stadion.

Espresso utan socker

Från Göteborg kommer ett gäng ungdomar som kallar sig Storbritannien. tänk er Veronica Maggio som en espresso med en rågad tesked socker. Storbritannien är ohne socker. Punkt.Röda Marlboro. Här med låten Domino.

Riff och Ruff

Ni som fortfarande saknar Libertines och Supergrass och dylikt: här kommer Fractures från London med lite återanvända riff och Britpop-attityd. Här har ni deras debut Ride:

Din bästa vägkyrka

Efter att varit tysta sedan oktober förra året, plockar Chapel Club upp instrumenten igen. Men denna gång får gitarrerna vila och upp plockas keyboards och dans-skor! Det är fortfarande mörkt och dovt, men nu blixtrar stroboskop i mörkret. Kanske blir fans besvikna, men det är kul att de bryter ny mark! Lyssna på smakprov på kommande plattan Good Together på deras hemsida.

Nörd-alört

För er som vill stajla i baren eller på festival-tältplatsen eller var fan ni vill, så finns det en site som låter nya (well...) band spela in låtar live och publicera dessa på siten. Funkar lite som Spotify, du gör spellistor och pysslar och har dig.
Det är gratis att vara medlem och streama därifrån. Vill man gå ett steg till och ladda ner det hela tiden växande biblioteket så kostar det modesta 2$.
 Ganska kul, men som sagt, det är överkurs och nördvarning. Men just den balansen mellan cool och nörd, den är intressant. Någon borde göra en sociologisk avhandling på området. Siten heter Daytrotter.

Nytt från XX och Killers

The XX har varit ganska tysta (skivmässigt) i ett par år. Nu kommer nytt i form av Angels. Helt album kommer i september. Det låter som...ja, The XX. Låten skulle ledigt kunna platsa på den förra plattan även om de själva hävdar att de utvecklats.



Sedan har det varit lika tyst kring Killers sedan ungefär ett par år. Nu kommer ny singel som låter som...ja, The Killers. Den lär spelas flitigare på radion än The XX, och det vinner den på, för den växer. Snart kanske jag tycker om den.

Bruce, Bruce, Bruce and Bruce

Australien har inte gjort några stora avtryck i pophistorien; löjligt fascinerade av ABBA, Midnight Oil och annat på minuskontot. På pluskontot hittar vi halva The Church och the Triffids.

Sedan har det varit rätt tyst.

Nu kommer ett gäng band i en ketchup-effekt. För ett par år sedan kom Tame Impala. De lät som John Lennon skulle gått med i Spiritualized eller Charlatans. De släpper nytt nu, och låter i stort sett likadant. Råkar du vara i Australien i januari så kan du alltid uppleva Big Day Out, en turné med fem stopp: Sydney, Gold Coast (Surfers Paradise cirka), Adelaide, Melbourne och Perth. Det känns märkligt att de annonserar för sommaren 2013 och festivalen är i januari. Det är kanske dit den svenska sommaren flyttat... I år spelar band som Vampire Weekend, Animal Collective, Sleigh Bells, Foals, Alabama Shakes, Yeah Yeah Yeahs, Jagwar Ma.

Kan ni inte vänta så länge så kan ni ju ta er dit i september för att se Parklife 2012. Med band som  Chairlift, Citizens !, Labrinth, Charli XCX, Passion Pit och Tame Impala. Det här låter ju som Australiens turistbyrå, här är i alla fall Tame Impala:


Sedan har vi franska Melody's Echo Chamber. Med lite hjälp av en herre från ovan nämnda Impalas så har hon släppt ifrån sig "Crystallized". Frankrike har ju inte heller så där jättemycket på pluskontot i pophistorien. Men två minus blir här ett plus. Det låter ganska mycket Beach House.

Diskjockey ahoy

Foals är lite arty och pretto av sig, först var det väldigt funkigt av sig, sen var det mer mörkt och dovt. Nu kör de ut dj-grejer som de kallar tapes. För alla som är 38 år och uppåt så är blandband en företeelse förknippad med kärlek och omtanke. Man spelade in sina favoriter på en 90-min band, A och B-sida. Det var betydligt mycket mer pill(och därmed mer omtanke) än att slänga ut en spotifylista. Sedan gav man bandet till någon man tyckte om. I ett exemplar. Ett.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Foals blandband. De tycks ha pillat lite. Eklektiskt, kan man väl säga...



Annars tycker jag att ni kan kolla in Foals starkaste stund, Spanish Sahara. Den är en riktigt sugande suggestiv sak som är både mörk och befriande på samma gång.

En brittisk affär

De gamla pop-farbröderna i Blur har kommit ut med nytt material och en ackompanjerande video. Gammal är kanske inte alltid äldst, men nog står de sig ganska bra mot det ganska klena motståndet nuförtiden. Låten är en ödslig och vemodig ballad, och bara det att kalla låten balladen"Under The Westway". Det är klart att amerikaner o dyl inte fattar ett dugg.

Allsång på Skansen

På twitter kunde man läsa:
Stone Roses-gig = A Lot Of Grown Men Crying.
För oss som inte var där,men var där 1990, vi får nöja oss med 
Manchester Evening News

Clint Boon från Inspiral Carpets funderade på att stoppa sina gympaskor i en tidskapsel, gegga och allt, med texten "skor jag hade på Heaton Park 29/6 2012". Något för Antikrundan 2112.