Gör det själv

Nuförtiden sitter fortfarande tonvis med pojkar/flickor på sitt tonårsrum och kramar kudden och sjunger med i refrängen. Fast nu tar somliga av dem fram sin Macbook och låter sig inspireras. En av dessa är ung man från London som heter Oscar Scheller. Lyssna på hans två små mästerverk här.

Leeds Utd

När vi ändå är inne på depp/svart/klaustrofobi/överdrivet allvar-svängen: ni minns Sisters Of Mercy och avknoppningen The Mission? De kom från Leeds. Nu dyker ett nytt band upp från Leeds och vad låter det som? Är det nedärvt i Leedsbornas DNA? Gud vet.
Här har ni Autobahn. Från Leeds. Nuff said.

Orgeln från helvetet

Musikhögskolan i Piteå har en orgel i monsterklass. Ett vidunder som världen nog aldrig tidigare skådat. Den har såklart Anna Von Hausswolff gett sig på för att följa upp den monumentala Ceremony. Vi uppade ju Mountains of peace från den plattan 2012.
Nu är det dags igen. En ladugårdsvägg i form av 11 minuter orgel från helvetet. Gulp.

Kyrkor på Modet

Ytterligare spår från Chvrches nya album släpps. Här en Depeche-osande Never Ending Circles.

And Now - In Stereophonics

Walesiska Stereophonics är ännu ett band som länge opererat på bakgatorna, en bra bit från rampljuset. Oförtjänt många gånger, men - C'est la Vie!

James Sr

James som dök upp på musikhimlen under Manchestervågen trots att de mer påminde om Simple Minds, har gnetat på i environgerna. I år fick de till en riktig EDM-hit i Curse Curse, en låt som stått upp bra på vilket Summerburst som helst.Fortfarande med arena-refränger á la Simple Minds. Funkar bra i bilen på hög volym.

Ännu fler fredagar...

Vi rapporterade om Yo La Tengos version av Cure's Friday I'm In Love. Nu når det oss att Natalie Imbruglia (ni vet hon med Torn på nittiotalet) också gett sig på just den låten. Och en hoper andra låtar på sitt nya album male. Hmmm. Vi tror vi håller oss till Yo La Tengos version. Eller för all del Cures egen formidabla version...

New Old Order

De ger sig inte, New Order. Peter Hook har lämnat skeppet och kallt krig råder, men resten av dem slänger ihop nytt material. Det ekar av New Order modell nyare. Tja, döm själva.

Nytt på synth-fronten

Ja det smällde till med nytt från Chvrches och Hurts idag. Chvrches låter fortfarande som en korsning mellan Robyn och New Order, med svag lutning mot New Order-hållet.

   
Hurts å sin sida låter mer svulstigt och pompöst. Lite Biblioteksgatan.

Cover-dags!

Yo La Tengo, de amerikanska mjukpopparna har gjort en bedårande version av The Cures Friday I'm In Love. Den går i typisk La Tengo-stil, lugnt och makligt, och alldeles underbart... Jason Woliner som mest sysslat med humor har skapat videon som är allt annat än humoristisk. Eller så är den det...

Amerikanskt blekmedel

Bleachers är egentligen ett en-mansprojekt. Det kan förklara den ngt överproducerade ytan. Det har inte funnits nåfon som sagt till honom att sluta putsa med sandpappret. Men han har något ändå, den gode Jack Antonoff (vilket sci-fi-namn). Kolla in Rollercoaster. Och hör det nya albumet Strange Desire som släpps ungefär nu.

Bröder som glöder

Vissa band gör till sitt trademark att släppa excellenta singlar. Kanske vill Lusts sälla sig till den skaran. Vi har skrivit om dem tidigare, nu släpper de en Cure-doftande singel. Detta är verkligen en grupp att hålla koll på.

...och lite till

Franz Ferdinand har slagit ihop sina påsar med gamla The Sparks (kort resumé för yngre läsare: bröderna Mael från Los Angeles spelar i band, reser till London, lämnar band, bildar nytt band, gör succé, blir glamrockare för att därefter surfa på discovågen, scenframträdanden utöverdet vanliga, kostymer utöver det vanliga etc). Här spelar de den gemensamt skrivna Police Encounters. På Glastonbury.

Festivalernas festival

Glastonbury 2015 är till ända. Slutsåld som vanligt. Så vi vanliga dödliga får nöja oss med bild o ljud. Mark Ronson gjorde kanske festivalens uptempo-låt, sin egen Uptown Funk. Andas ut, ta en Gin & tonic, skruva upp volymen, tryck här och maximera sedan skärmen...

Roskilde 2015

Om en dryg vecka öppnar Roskildefestivalen sina portar. Att döma av vädret hittills så blir det gummistövlar på. Festivalen är slutsåld, så för er som inte har biljett är det bara att dregla över vad man missar.
Ni missar First Aid Kit, Einstürzende Neubauten, Noel Gallagher, Hot Chip, Foxygen, Alice B, Florence & the Machine, bob hund, Susanne Sundför, Kodaline, Run The Jewels, St Vincent och några till...
Engelsmännen tradar om sitt Glastonbury, fan vet om inte Roskilde toppar det, any year.

Föl på grönbete i Frankrike

Foals har varit och glassat i Frankrike. Mellan solstunderna och barhänget spelade de in ny platta. Här kommer första smakprovet på den. What Went Down. I god Foals-anda klockar den in på knappa sex minuter.

Hurts är tillbaka!

Brittiska Hurts meddelar att de släpper nytt album i oktober, producerat av Ariel Rechtshaid (försök artikulera det efter ett krogbesök). Herr Rechtshaid har tidigare producerat artister som Vampire Weekend, Charlie XCX, Haim, Little Boots m fl.
De släppte ny låt för en två tre veckor sedan. Här kan ni lyssna på den.

Håkan på Ullevi

Aftonbladet har vänligheten att lägga ut filmen om Håkan Hellströms konsert på Ullevi till allmän beskådan. Titta här.

I Amerikat

...och i Amerikat snackas det mest om ett nytt gitarrband som heter Sheer Mag. Här kan du också lyssna på dessa herrar från Philadelphia:

Brighton Pop

I det här fallet får vi travestera Graham Greenes Brighton Rock, men detta är minsann ingen rock utan fluffig pop från Brighton. Oslo Parks kallar de sig, duon här. Lyssna på Spotify här.

Avig pop

Everything Everything har hela tiden gått sin egen väg. Och den vägen är en slingrig väg, fast ändå målmedveten och egen. Deras nya platta är väl det mest konsekventa och aviga de gjort, och de har förfinat konsten att göra avig pop till fulländning. Här två singlar från plattan, Distant Past släpptes i februari och Regret släpps nu:

blipp blopp

...sedan kan vi inte låta bli att presentera Paul Hartnoll, tidigare i Orbital, som i sin senaste inkarnation kallar sig 8:58. I en av låtarna har han engagerat Robert Smith och en folksångerska från Brighton till en duett. En något udda allians, men det funkar.

C'est pas la guerre

Rap-mogulen Adrian Younge som tidigare producerat både Jay-Z och Ghostface Killah när han inte var sysselsatt med att driva sin kombinerade hårsalong-slash-skivspisningshörna i Los Angeles, har slagit sig ihop med Laetitia Sadier som tidigare var med i Stereolab.  Resultatet hamnar nånstans mellan Jazzmatazz och Blur. Döm själva.

Music is always in Fashion

Musik och kläder hör ihop, det har vi konstaterat tidigare. Senast i raden av musiker som ställer sig till klädindustrins förfogande är Saint Etienne som skrivit ett tretton-minuters-epos, You don't own me till Kenzo.

Frankie & The Heartstrings är också tillbaka med ny platta. här  en smakbit. De är fortfarande som de säger: Det bästa bandet på Fawcett Street i Sunderland.

Nytt! Nytt! Nytt!

Stiltjen avbryts härmed med en knippe nya grejer. Swim Deep har släppt nytt och det är väl det mest publiktillvända de hittills gjort.

Sen har Citizens! gjort en liknande sväng sedan sist och har också kommit med ny platta som är en vagnslast med riktigt starka låtar! European Soul heter albumet.

Americana

Calexico har spottat upp sig och kommit med sin bästa på mycket länge.Ett helt gäng gästartister har hjälpt till, som vi rapporterat tidigare, t ex Ben Bridewell från Band Of Horses. Inledningsspåret (med herr Bridewell) är en riktig hit. Videon är regisserad hr Karlsson från Varberg. Bara det...

Nytt från Mumford & sons

Nu droppar de en låt till . Wolf.  Fast här är en bättre version än studioversionen.

Ekonominyheterna

Ja, då blev det a-ekonomi såhär helt plötsligt. Vi har tidigare rapporterat om att Jay Z köpt företaget som driver musiktjänsten Wimp. Nu har han sugit på karamellen ett tag (ca en månad) och bestämt sig för att döpa om klabbet till Tidal och det ska på allvar mucka med Spotify. Innan  launchen utlovades uppträdanden av en rad artister. Och när det sedan blir dags för H hour, så visar det sig att hela listan är delägare i Tidal. Och vilken lista sen: Win Butler och Régine Cassagne från Arcade Fire, Jack White, Alicia Keys, Beyoncé, Chris Martin, Kanye West, Deadmau5, Rihanna, Usher, Madonna, Nikki Minaj, Daft Punk och några till. Puh!
Alicia Keys deklarerade att de såg sig som en artistägd, artistdriven service. Ja, de får säga vad de vill, men det låter jävligt bra!

Nummer två från Lusts

Knappt hade vi svalt den första dosen av Lusts innan nästa kommer. Vi rapporterade om detta gäng här. De är från Leicester och de är två brorsor vid namn Stone.
Nu kommer nästa låt som gräver vidare i samma fåra som den förra.

R U 4 REAL?

Kan någon tala om för oss om snubben här är på allvar eller? Jag menar, teckentolka musik, varför då?
 Fast egentligen spelar det ingen roll. Han är störtskön.

House

Ja, har ni saknat klinkande house-pianon så är medicinen här. Django Django följer upp First Light med en house-låt. Reflections heter den och vassego', här är den.

Griniga gubbar

Kronologin i Blurs och medlemmarna i Blurs senaste turer är rätt invecklade. Gruppen smackar med Stephen Streets hjälp ihop musiken till albumet. Sedan gör Damon Albarn sin solo Everyday Robots. Därefter skriver han texterna till den gemensamma skivan de tidigare gjort musiken till. Hmmm.
De här gubbarna har väl mognat med åren får man väl säga. Under The Westway som kom härom året kvalar lätt in  på vår topp 20-lista över Blurs bästa låtar. Det gör denna också, med lite god vilja.
Här är i alla fall There Are Too Many Of Us.

Impalorna är tillbaka

Tame Impala är tillbaka och borta är dimmiga gitarrorgier och kvar var där en fet disco-beat. Wow, vilken metamorfos! Dett lär höras i radioskvalet i vår...

Separationsångest

Separationsplattor har vi diskuterat tidigare. Många stora artister har gjort nån form av katharsis genom att dela med sig av sin ångest vid skilsmässan. Senast i raden är Björk som separerat från sin partner och sedan haft detta som tema på nya albumet Vulnicura. Albumet kan läsas som en loggbok över när kärlekens låga falnar och dör. Centralt på albumet står 10-minuters-eposet Black Lake, som handlar om hennes känslor när hon upptäcker och accepterar att kärleken inte längre finns där, och vad det kommer att leda till. Björk själv har svårt att lyssna på låten, så här efteråt.
Just nu Museum Of Modern Art (MoMA) i New York visas en retrospektiv utställning med Björk och där ingår en video av just Black Lake. Här ett smakprov från den.
Black Lake är inget för bilfärden, snarare för hörlurarna.

Fler återkomster

Herr Mumford är också tillbaka efter en tids paus.Nya singeln Believe hörs här nedan.

MIA tillbaka!

Fick frågan hur jag skulle beskriva M.I.A. Svarade "som ett en-kvinnasKLF". De har lite samma ingång till musikindustrin, och samma enträgna vilja att hålla sig utanför huvudfåran. Och så svänger det.
Nu återkommer detta en-kvinnasKLF till musikvärlden. Först twittrade hon att hon tänker släppa en ny låt, All My People, men sen kom hon på att hennes people nog inte var riktigt redo, så då kom denna istället, med fölande beskrivning på Soundcloud: DEMOCRACY CONVERSATIONS ! TAMILS ARE STILL WAITING ! AND NO MY BEATS ARE NOT BETTER WITHOUT MY POLITICX ! Så det så.

Kråkor

Via Sisters har vi fått nys om ett band som släppte en singel för någon vecka sedan, de heter Crows  (det är fortfarande inte för sent att byta namn, grabbar...).
Nåväl, låten är bra, den heter Pray och här är den.

Drömsamarbete

De amerikanska veteranerna Calexico har fått med sig Band Of Horses-medlemmen Ben Bridwell på en låt som kan höras här nedan. Det kan ju inte bli fel, va?

Nytt från Palma Violets

Fortfarande ruffigt och spontant, Palma Violets rumlar vidare. Och för att behålla den ruffiga karaktären är flera låtar från kommande albumet inspelningar från de sessioner bandet hade i låtskrivningsfasen.
Här är Danger In The Club.

Uppdaterad Strangelove

Steve Strange har lämnat byggnaden efter en hjärtattack, 55 år gammal. En av grundpelarna i New Romantic-vågen i början av 80-talet och ett självutnämnt freak. Mest känd blev han väl för Visage och deras Fade To Grey. Så nu köar gamla 80-tals-hjältar för att kondolera Strange, bl a Boy George, Simon Le Bon (Duran Duran), Billy Idol, Midge Ure (Ultravox), bröderna Kemp i Spandau Ballet. Ena brodern Kemp, numera skådespelare, skriver i The Guardian om Strange, läs här.

Allt går i cirklar

Allt är redan skrivet, allt är redan spelat. Så vi uppfinner hjulet igen och igen. De här gynnarna kan omöjligt ha varit födda ens när det här soundet hördes, d v s i början av 80-talet. Då spelades det av Echo And The Bunnymen och div krautrockare.
Nu, 2015, kommer en dubbel A-sidig singel från Lusts. Temptation lovar mer framöver...

Jay Z goes into business

Norska Wimp, som är allmänt känt som Spotify för konnässörer, uppges vara under upphandling av ingen mindre än Shawn Carter, mer känd som Jay Z. Nu går han i Dr Dre's fotspår. Men istället för att som Dre starta från noll så köper Jay Z ett existerande bolag. Nånstans måste stålarna placeras och varför inte en av dessa nya ljudleverantörer som lovar bättre ljudkvalitet?
Har ni inte provat hittills så kan vi varmt rekommendera Wimp, det är väsentligt bättre ljudkvalitet än Spotify, och ska du lyssna aktivt och inte bara ha skval i bakgrunden så är det ljusårs skillnad. Kostar lite mer, men det brukar vara så det funkar: you get what you pay for.

Fel månad

Fast det är januari så måste vi prata om december, eller rättare sagt The Decemberists. Det här gänget amerikaner har spelat sedan 2001, men kanske inte gjort så mycket väsen av sig förrän 2011, då en av deras låtar, Down By The Water, blev Grammy-nominerad som bästa rock-sång. Sedan gick det snabbt: medverkan i allt från Hunger Games-soundtrack, medverkan i ett Simpsons-avsnitt, o s v. För att 2012 säga stopp, nu tar vi paus. Tills för någon månad sen när första singeln från nya albumet släpptes.
Det är folkrock med ganska litterära ambitioner, man tjänar på att ha låttexten framför sig.
 Här har ni Grammy-nominerade Down By The Water och från den nya plattan som heterWhat a terrible world, what a beautiful world hör ni The Wrong Year. Notera Smiths-gitarrerna på The Wrong Year.

Chicken Korma

För två år sedan dök det upp ett band från Reading med ett bandnamn som lät som en glass eller en rätt på en indisk restaurant. Sundara Karma. Bilderna på bandet visade pojkar  som såg ut att vara tagna från den lokala fritidsgården för valfritt högstadium i Reading.  MYCKET unga.
Så nu, två år senare (bör vara ca en niondel av deras liv), finns de där fortfarande, och det låter faktiskt spännande. Bandnamnet hintar ju Bollywood och/eller exotism, och den finns där, med en bra portion indie-pop/rock. I oktober -14 släpptes singeln med den i sammanhanget geniala titeln Indigo Puff, och nu kommer en rökare till: Loveblood. Här har ni båda två.

Django Again

Våra gamla favvisar Django Django har haft fullt upp sedan debuten 2012, så de har inte hunnit vara i studion särskilt mycket. Nu, tre år senare, kommer ett första tecken på nyproduktion.Fortfarande inget spår av något nytt album, dock...

Dialekter höjer pulsen

Oavsett vilket språk du sjunger på - gör du det på dialekt så blir det en annan resonans-botten. Ta bara paradexemplet Glasvegas. Men även på svenska blir det en annan touch när du sjunger på nåt annat än rikssvenska. Skåningar har ett helt stall vokalister: Timbuktu, Wilmer X, Peps och för de yngre Familjen. Göteborgare har Nationalteatern och  Håkan Hellström. Gotland har ...tjaaa...Di Smau Under Jaordi. Just skånska Familjen slog ju igenom med den bästa bröllopslåten på denna sidan Atlanten: Det snurrar i min skalle.I det ganska mediokra dravlet Så Mycket Bättre gör han en version på skånska av Carolas Tokyo som kraftigt förhöjer kvaliteten på låten.

The Sound Of 2015 enligt BBC

I början på varje år proklamerar BBC vem eller vilka som är the sound of 201X. Detta brukar vara en biljett till stjärnhimlen, se bara på tidigare pristagare: Haim, Adele, Jessie J, för att nämna några. Så i år premieras det synth-poppiga Years &Years. Här hör ni deras senaste singel. Räkna med att höra mer av dessa herrar. Sångaren har dessutom startat filmkarriär, utifall musikkarriären skulle hamna i diket.

Vad kan vi förvänta oss av 2015? del 3

På andra sidan Atlanten, i svenskbygderna kring Minnesota huserar Hippo Campus. Ett band som du ska lyssna på om du gillar Foals.


Sedan tror vi stenhårt på Australiens Oasis - DMA'S. Vi skrev om dem och deras första Laced här. Här kommer en till. De här kommer ju att hitta alla Oasis-fans som fortfarande är vakna.

Vad kan vi förvänta oss av 2015? Del 2

Inte alla gör kometkarriär som Prides. De flesta harvar på och så slocknar de. Några som harvat på är Heyrocco från South Carolina (whooa! Saaarf Carolina! Hur coolt låter inte det?) Här är ett band som ser ut som och låter som en blandning av The Jesus And Mary Chain och Weezer. Se där, like it or not... På sin Facebook-sida gör de en bedårande version av Wham's Last Christmas. Bara en sån sak. Nåja, de harvade på och så plötsligt en dag kom den goda fen in i bilden i form av ett engelskt skivbolag som kanske luktade sig till ett nytt Howler. Här deras singel Virgin.



Brighton har ju tidigare förknippats med Massive Attack och hela Trip hopscenen. Nu låter det helt annorlunda. Black Honey är ett band i dimman så att säga, svårt att få grepp om. Någon sa att detta är filmmusik, men det funkar lika bra i köket eller i bilen.

Disco 2000

Jaha, vad gör vi nu när Deborah  i Pulps Disco 2000 har dött? Läs mer här.

Vad kan vi vänta oss av 2015? Del 1

Ja, bortsett från de stora elefanterna som ni läser om på Aftonbladet o dyl, så finns det en hel del som ska bli spännande detta alldeles nykläckta år. Låt oss ta en liten titt på vad du behöver ha lite koll på under året:

Klondike-favoriterna Sisters som vi uppade redan förra året, kommer förhoppningsvis att få sitt rättmätiga genombrott. Singeln Hush Hush var ingen lyckoträff, det har kommit fler, t ex February som du kan lyssna på här nere. För nytillkomna läsare finns intervjun här.




Mycket omskrivna, speciellt i slutet av -14, blev All We Are. De släppte en hel drös låtar under året, som gick lite i Foals-fåran, funk-pop.



 Vi har också ett band som gjorde ett kanonframträdande i tv, lite som Future Islands på David Letterman, fast det här bandet är något helt annat. Det brukar vara lite svårt att få en maffig ljudbild eller sväng om man är en duo (bortsett från synth-duos då), men här har ni ett par som rockade hos Jools Holland så det rök om det. Det ska bli spännande att se var vi hamnar där...



Sen har vi ett Glasgow-band (igen) som gjort kometkarriär. Prides. De bildades 2013 och redan året efter spelade de på avslutningsceremonin Vid Commonwealth Games (Finnkampen fast med bara människor från det forna imperiet). Låten de gjorde där, Messiah, finns med på debut-EP:n. Eftersom det är 2000-talet så är bandet energiska på sociala medier och erbjöd fans att komma och spela i deras vardagsrum. Vid ett av dessa tillfällen gjorde de Messiah. Dock utan de dansande tälten de hade på Commonwealth Games. Här får ni videon istället.