torsdag 30 augusti 2012

Gitarr-grupper är på väg ut

Japp, så sade man till beatles när de ville ha skivkontrakt. Sen gick det som det gick. Nu är det en massa electronica och dj:ande och house maffia och Gud vet allt. Men det är också t ex Palma Violets som stökar och bökar och får till en debutsingel som sitter som ett tuggummi med taggtråd i.

torsdag 23 augusti 2012

pop goes the world

Förra året kom australiensiska Twerps ut med ett album som lovade gott. Det var gitarr-pop i Churchs och Go-Betweens anda.Då kunde man bl a höra detta:


Nu kommer en uppföljare, en singel där du kan höra t'exempel den här:

söndag 19 augusti 2012

Manchester- so much to answer for

I den aldrig sinande floden av popband av betydelse som slingrar från Manchester hittar vi Egyptian Hip Hop, som först lät höra tala om sig för ett par tre år sedan med låten Rad Pitt. De är varken egyptier eller rappar, så namnet måste de ha hittat en blöt natt på stan. Man kan beskriva musiken som lite funkig, sneglande åt 80-talet, och den styr konsekvent bort från radio-fåran.
Här kommer en ny låt, med en lika kryptisk titel.

lördag 18 augusti 2012

Fragglarna är tillbaka

Mumford & Sons har turnerat flitigt i två år och nu börjar det dra ihop sig till en uppföljare till den bejublade Sigh No More. Nya plattan heter Babel och kommer i mitten av september. en liten förrätt kommer här. I Will Wait.En månad ungefär, alltså. Waitandet.

tisdag 14 augusti 2012

Brillor


Nu kommer Spector ut med sitt debutalbum, Enjoy It While It Lasts. I förpackning som påminner om Roxy Musics gamla omslag finner vi de tidigare singlarna Never Fade Away, Chevy Thunder, Grey Shirt & Tie och en låt som egentligen inte är en singel, men den är grym: What You Wanted. De kommer inte att förändra din värld, men de är rätt charmiga, låtarna. Sångaren verkar vara en stropp, men det kan han väl få vara. Intervju i Gigwise finner du här. Albumet hittar du på Spotify.

onsdag 8 augusti 2012

Fool's (Olympic) Gold

Jepp. Sedan Storbritannien (landet, inte bandet) överträffat sig självt och tagit medaljer i drivor, så dök Stone Roses upp på ett litet Adidas Underground-gig, för att supporta den massiva brittiska vågen på OS. Bland publiken sågs guldmedaljörer som Ennis och Wiggins. Den senare med polisonger som snart riskerar att störa hans cykelkarriär, de kommer att växa in i hjulet. Paul Weller (Wiggins idol) festade om med sin trånande lärjunge, så nu är väl Wiggins slut - vad kan toppa OS-guld och partajande med Weller?
Apropå supporta Storbritanniens OS-satsning, kolla här när de satte ett fotobås i en galleria nära OS-området där britter kunde fota sig för att supporta OS-satsningen. Då dyker David "Speedboat" Beckham upp och vill vara med. Spana in reaktionerna när britterna möter Gud.

tisdag 7 augusti 2012

Guds Fred

Håkan Hellström har ju sina stunder. Speciellt de lite långsammare numren har en direkthet och en nerv som är ganska ovanlig. Nu gör brittiska Peace en Hellström. Och då faller England platt.
David Platt.

Two Door Cinema Club sover ensamma efter olympiaden

Alex Trimble sjöng Underworlds Caliban's Dream när den olympiska elden tändes. Det känns antagligen rätt fint att ha varit med om den genialiska öppningsceremonin, Danny Boyle och Underworld gjorde helt rätt som spann på musiken som nav i det gigantiska kaleidoskopet. När OS går i popens hemland så vore allt annat ett flagrant regelbrott.
Nåväl, Trimbles egen klubb, som vi tidigare uppmärksammat (se här), har kommit ut med nytt material, nya albumet Beacon och förrätten Sleep Alone.
Och jag undrar om BPI har någon hemlig pipeline genom jordklotet, för även Two Door Cinema club ska spela i The Land Down Under. Fira nyår med Alex på andra sidan jorden. And why not?

fredag 3 augusti 2012

Dead Can Dance (light)

Anna von Hausswolffs orglar når nya höjder på nya plattan Ceremony (egentligen är det bara New Order som får kalla en låt eller platta för Ceremony). Här är en liten smakbit. Kanske har ni hört den i en radio nånstans. Den låter lite som om Dead Can Dance hade lånat in Glasvegas trummis. nuff said.


torsdag 2 augusti 2012

Libertines var otroligt bra den relativt korta period de fungerade som band, egentligen bara tiden kring den första plattan. Pete Doherty blev sedan en ganska tragisk följetong med droger, inställda spelningar och lite av varje. Men då och då lyckas han klämma ur sig en och annan pärla. Som här med babyshambles, singeln Albion.