Fel månad

Fast det är januari så måste vi prata om december, eller rättare sagt The Decemberists. Det här gänget amerikaner har spelat sedan 2001, men kanske inte gjort så mycket väsen av sig förrän 2011, då en av deras låtar, Down By The Water, blev Grammy-nominerad som bästa rock-sång. Sedan gick det snabbt: medverkan i allt från Hunger Games-soundtrack, medverkan i ett Simpsons-avsnitt, o s v. För att 2012 säga stopp, nu tar vi paus. Tills för någon månad sen när första singeln från nya albumet släpptes.
Det är folkrock med ganska litterära ambitioner, man tjänar på att ha låttexten framför sig.
 Här har ni Grammy-nominerade Down By The Water och från den nya plattan som heterWhat a terrible world, what a beautiful world hör ni The Wrong Year. Notera Smiths-gitarrerna på The Wrong Year.

Chicken Korma

För två år sedan dök det upp ett band från Reading med ett bandnamn som lät som en glass eller en rätt på en indisk restaurant. Sundara Karma. Bilderna på bandet visade pojkar  som såg ut att vara tagna från den lokala fritidsgården för valfritt högstadium i Reading.  MYCKET unga.
Så nu, två år senare (bör vara ca en niondel av deras liv), finns de där fortfarande, och det låter faktiskt spännande. Bandnamnet hintar ju Bollywood och/eller exotism, och den finns där, med en bra portion indie-pop/rock. I oktober -14 släpptes singeln med den i sammanhanget geniala titeln Indigo Puff, och nu kommer en rökare till: Loveblood. Här har ni båda två.

Django Again

Våra gamla favvisar Django Django har haft fullt upp sedan debuten 2012, så de har inte hunnit vara i studion särskilt mycket. Nu, tre år senare, kommer ett första tecken på nyproduktion.Fortfarande inget spår av något nytt album, dock...

Dialekter höjer pulsen

Oavsett vilket språk du sjunger på - gör du det på dialekt så blir det en annan resonans-botten. Ta bara paradexemplet Glasvegas. Men även på svenska blir det en annan touch när du sjunger på nåt annat än rikssvenska. Skåningar har ett helt stall vokalister: Timbuktu, Wilmer X, Peps och för de yngre Familjen. Göteborgare har Nationalteatern och  Håkan Hellström. Gotland har ...tjaaa...Di Smau Under Jaordi. Just skånska Familjen slog ju igenom med den bästa bröllopslåten på denna sidan Atlanten: Det snurrar i min skalle.I det ganska mediokra dravlet Så Mycket Bättre gör han en version på skånska av Carolas Tokyo som kraftigt förhöjer kvaliteten på låten.

The Sound Of 2015 enligt BBC

I början på varje år proklamerar BBC vem eller vilka som är the sound of 201X. Detta brukar vara en biljett till stjärnhimlen, se bara på tidigare pristagare: Haim, Adele, Jessie J, för att nämna några. Så i år premieras det synth-poppiga Years &Years. Här hör ni deras senaste singel. Räkna med att höra mer av dessa herrar. Sångaren har dessutom startat filmkarriär, utifall musikkarriären skulle hamna i diket.

Vad kan vi förvänta oss av 2015? del 3

På andra sidan Atlanten, i svenskbygderna kring Minnesota huserar Hippo Campus. Ett band som du ska lyssna på om du gillar Foals.


Sedan tror vi stenhårt på Australiens Oasis - DMA'S. Vi skrev om dem och deras första Laced här. Här kommer en till. De här kommer ju att hitta alla Oasis-fans som fortfarande är vakna.

Vad kan vi förvänta oss av 2015? Del 2

Inte alla gör kometkarriär som Prides. De flesta harvar på och så slocknar de. Några som harvat på är Heyrocco från South Carolina (whooa! Saaarf Carolina! Hur coolt låter inte det?) Här är ett band som ser ut som och låter som en blandning av The Jesus And Mary Chain och Weezer. Se där, like it or not... På sin Facebook-sida gör de en bedårande version av Wham's Last Christmas. Bara en sån sak. Nåja, de harvade på och så plötsligt en dag kom den goda fen in i bilden i form av ett engelskt skivbolag som kanske luktade sig till ett nytt Howler. Här deras singel Virgin.



Brighton har ju tidigare förknippats med Massive Attack och hela Trip hopscenen. Nu låter det helt annorlunda. Black Honey är ett band i dimman så att säga, svårt att få grepp om. Någon sa att detta är filmmusik, men det funkar lika bra i köket eller i bilen.

Disco 2000

Jaha, vad gör vi nu när Deborah  i Pulps Disco 2000 har dött? Läs mer här.

Vad kan vi vänta oss av 2015? Del 1

Ja, bortsett från de stora elefanterna som ni läser om på Aftonbladet o dyl, så finns det en hel del som ska bli spännande detta alldeles nykläckta år. Låt oss ta en liten titt på vad du behöver ha lite koll på under året:

Klondike-favoriterna Sisters som vi uppade redan förra året, kommer förhoppningsvis att få sitt rättmätiga genombrott. Singeln Hush Hush var ingen lyckoträff, det har kommit fler, t ex February som du kan lyssna på här nere. För nytillkomna läsare finns intervjun här.




Mycket omskrivna, speciellt i slutet av -14, blev All We Are. De släppte en hel drös låtar under året, som gick lite i Foals-fåran, funk-pop.



 Vi har också ett band som gjorde ett kanonframträdande i tv, lite som Future Islands på David Letterman, fast det här bandet är något helt annat. Det brukar vara lite svårt att få en maffig ljudbild eller sväng om man är en duo (bortsett från synth-duos då), men här har ni ett par som rockade hos Jools Holland så det rök om det. Det ska bli spännande att se var vi hamnar där...



Sen har vi ett Glasgow-band (igen) som gjort kometkarriär. Prides. De bildades 2013 och redan året efter spelade de på avslutningsceremonin Vid Commonwealth Games (Finnkampen fast med bara människor från det forna imperiet). Låten de gjorde där, Messiah, finns med på debut-EP:n. Eftersom det är 2000-talet så är bandet energiska på sociala medier och erbjöd fans att komma och spela i deras vardagsrum. Vid ett av dessa tillfällen gjorde de Messiah. Dock utan de dansande tälten de hade på Commonwealth Games. Här får ni videon istället.