Public Access TV

Så kallar sig N Y-band. I början av året släppte de singeln Monaco, och har därefter släppt en räcka låtar som lovar gott.

Här den senaste: Lyssna även på Monaco:

Tillbaka till Australien

Andra hands-England. Tja, kanske. DMA's låter som vilket Manchesterband ca 1990-91 som helst så gillar man det så gillar man det. 

Sherifferna av Nottingham

Nu är de på det igen, Nottinghams (kanske Storbritanniens) argaste och kanske mest välartikulerade (nåja) samhällskritiker. Sleaford Mods. I musikbloggen Louder Than War pratar Jason Williamson om vad låtarna på den nya EP:n Tiswas handlar om: (direkt citat, Louder Than War är en bra site att hålla koll på)

Tiswas: “An attack on the waning power of guitar based rock n roll and its short-sighted viewpoint combined with the armchair anarchic lobbyists who fucking point their fingers at the masses like cunts. I know works shit but I’m not putting my daughter on the street to please you cocks.”

The Mail Don’t Fail: “The dross of right wing media. Easy target I know but one that all the same is getting worse. Good people brainwashed by these cocks. Plus another stab at the slow death which is local government and its banal workings.”

6 Horseman (the Brixtons): “Part fictional account of misguided drug use to fit a stereotyped image in order to sell records. Also a stab at delusional self-images which always end in tears. The people may tow the line but they will eventually tell you to fuck off if you keep telling them you are Elvis. Also a cheeky stab at the purists who inhabit the gig scene, so informed yet so uninformed.”

Bunch of Cunts:  “Random observations from a city in 2014. Bunch of Cunts also touches on the distain you can sometimes have for your fellow human beings, the despair in conformity, and the despair of your own place in conformity.”

The Demon: “The nickname for a specific leader of an army currently fighting wherever. The cause or the country or the reasons are of no relevance really. War and its on-going trail of death is an enemy of our existence, regardless of fucking wherever or whoever. Fuck the excuses. It’s a money spinner full of ego and extremely insulting methods of justification. Fuck off demon. Fuck off.”

Slut citat. Nuff said.

Kravall-smileys

Vi har ju redan pratat om KLF och deras avsked till musikbranschen. Men både Drummond och Cauty har ju fortsatt i samma stil. Cauty mer i konstform, dock.Ett tag sysselsatte han sig med att skapa små minidioramor i skala 1:83 (ja, varför inte?) av verkliga och uppdiktade händelser. Han kallade dessa A Riot In A Jam Jar, för det var där dioramorna var placerade: i syltburkar. Man kan se scener från protester vid G-20-möten (på riktigt)blandat med scener där tex en folkmassa sliter ut Charles och Camilla ur limousinen för att lyncha (?) dem. (ganska oriktigt). I en annan scen lynchar en uppretad student-mobb utbildningsministern för att han svängt i frågan om avgifter på universiteten (inte heller så riktigt). Fortfarande en nagel i ögat på samhället, den gode Jimmy.

Nu senast har han gjort sig känd för sina Smiley-dekorerade kravall-sköldar. Han har köpt upp ett antal av polisens (avlagda) kravallsköldar av genomskinlig hårdplast. Sen har han dekorerat dem med en stor Smiley på insidan, så den syns genom den genomskinliga plasten.
Han fick idén när styvdottern (mamma är Alannah Currie från gamla Thompson Twins, numera Cautys äkta hälft) deltog i husockupation i London för ett par år sedan, och bad om skyddsutrustning. Där och då föddes idén med en sköld med ett glatt budskap.
 Så nu, två år senare, gjorde han slag i saken och tillverkade ett begränsat antal. Acid Squatting.

Nytt från Telegram

Ni kommer väl ihåg Roxy Music mk 2000-bandet Telegram? De fortsätter i samma stil. Det kunde vara Bryan Ferry & Co som skanderar Regatta med rullande r och flamenco-handklapp. Ett måste på en lördagkväll.

Skotsk Neon

Vi har pratat om Neon Waltz innan, och fler än vi har uppat dem kraftigt. Här spelar de sin Sundial live ute på Freswick Castle, vid Nordsjön.