I ropet

Mumford & Sons åker på europa-turné (med en väldigt läcker turné-affisch) och är tydligen i ropet. I Stockholm hade man bokat Cirkus på Djurgården, men uppgraderar nu till Annexet, Globen. Ett riktigt nedköp, musik-mässigt. Som att spela i en konservburk.
Bättre då att åka till Köpenhamn, där man uppgraderat från Stora Vega (not very nice) till Falkoner teatret (very nice).

Skillnaden mellan pottebleck och guld

Foals har rört sig från universitetsfunken till arena-popen och gör nu ett återbesök i funken. Tidigare har vi pratat om Peace, som gjorde smäktande låtar men som nu låter som en Dressman-version av Foals. Jämför själva. Och då har jag ändå valt den bättre live-versionen av Peace-låten. Döm själva.

Nu är det folk för hela slanten

Man kunde ju ana att Mumford & Sons skulle skapa en ny folk-hysteri (Jake Bugg et al). Så om ni snöat in på herrar Mumford, så tror jag att ni gillar dessa unga herrar som fortfarande inte behövt stifta bekantskap med en rakhyvel. Här har ni Villagers med Nothing Arrived.

taggtrådsgitarrer

En duo från Guildford överdoserade rätt kraftigt på My Bloody Valentine, Lush, House Of Love och The Jesus & Mary Chain. De gjorde en demo sommaren 2011 och nu, ett år senare började det hända grejer. Det blev en kvintett och de kallade sig Carousels.De släpper EP:n POP, som varje trogen vän av taggtrådsinlindade melodier bör köpa. Vrid upp och lyssna:

Kvällstidningstv

Drakarna i Sverige hittade inte på web-tv själva precis. Det var allt några utländska drakar som var först. Så här i eftersvallet så lanserar nu Tabloiden inkarnerad (The Sun) This Feeling TV med skotske journalisten (nåja) Gordon Smart som programledare. Inget revolutionerande precis. I avsnittet här spelar The Vaccines och Gordon tjôtar med Suggs från Madness. Frankie & The Heartstrings lär sig av Suggs lite rockstjärnemanér som att langa tv-apparater genom fönster. Så det känns lite Gert Fylking-nivå. Döm själva:

Nitton år i Nottingham

Finns det någon rimlig anledning att tvivla på sin egen förmåga att snickra ihop bra låtar om förutsättningarna ser ut så här:
Du är nitton år, lever i Nottingham, du har nyss släppt ett album och du kan räkna in Stone Roses, Noel Gallagher och Damon Albarn bland dina beundrare. Känn på den!

Så har en ung man kallad Jake Bugg det. Han gör låtar som  i sin stamtavla bär gener från Dylan, Donovan, Kinks, Oasis, Arctic Monkeys, som alla (utom den förstnämnde) är klassiska britter med gitarr i hand. Det här kan ju sluta var som helst. Lyssna på Lightning Bolt och Taste It.

Kom ihåg var ni hörde det först

Ingen falsk blygsamhet här inte. Ska ni hitta guldkorn så är det ta mig fan här och ingen annanstans i riket! Just nu översköljs Radio 1 i England med Manchesters Swiss Lips, som trogna guldgrävare här redan avnjutit med indian och allt. Vi kör en repris, för låten är catchy och videon far out. 

Vi är fortfarande för pryda för att tala om vad Swiss Lips betyder, men ni kan ju gissa...

Vägg av ljud

Brittiska Cheatahs har släppt en EP med grunge- britrock-referenser. Det låter lite kissnödigt ibland, men den här låten, som pluggas hårt på brittisk radio, är en sjungande volley i krysset:

Havets hjältar

Bristol har en historia av bra band, men sista tiden har det varit tyst. Är det dags igen? Seasfire (var det så genomtänkt namnval?) spelas flitigt på Radio 1 i England, Guardian beskrev dem som Coldplay-dub step. Kanske man inte helt håller med om, men det låter rätt drömskt. Döm själva.

Llod Cole minus Bildung

Det tyskarna med emfas kallar Bildung, det vi svenskar lite vagt kallar allmänbildning, det saknas rätt kraftigt i Girls sångare/låtskrivare Christopher Owens uppväxt. Ändå lyckas han göra en rätt slick sak som detta, det första han gör ex-Girls, som inte finns mer. Det ekar väldigt mycket Lloyd Cole, men är vattenpuss-djup jämfört med Lloyds plaskdammsdjupa kåserier.
Döm själva: