Ärkeängeln Gabriel

Det pratas om en herre vid namn Gabriel Bruce. Det namnet ska ni nog lägga på minnet. One part Leonard Cohen, a little bit of Nick Cave and some Johnny Cash doing Hurt enligt thefader.com.
Det är (nästan) alltid uppiggande med folk som tror stordåd om sig själva. Ta vårt eget exempel, Magnus Carlsson i Weeping Willows. Han fläskade på direkt med Elvis-covers och stråkar och det hele. Det blev inte alltid helt rätt, men de gånger det stämde var det lysande.
Nåväl, denne ärkeängel får ni alltså ta er en titt/eller lyssning på. han figurerade tidigare i ett band som hette Loverman, men är nu helt på en solo-surf.
Här har ni Perfect Weather. Passar väl bra dessa dagar.

Skotska kyrkor

Churches. Med fördel uttalat med skotsk accent. De är unga och kan sin Hurts-katalog. Och det blir liksom extra klämmigt när sången, likt glasvegas, ekar av skotska diftonger och tjocka r.
De debuterade med Lies.

Alldeles nyss kom The Mother We Share. Helt i samma linje. And yes, we like!

Ut och stjäla hästar

Allt är inte nytt under solen, Band of Horses har varit med i svängen ett tag. Men nya albumet är inte helt fel. Speciellt öppningslåten Knock Knock i live-version är mäktig.

Janssons Frestelse

KOM INTE OCH SNACKA OM NÅGRA TVILLINGAR KILBEY OCH DERAS REKLAMFILM. DE HAR EN PAPPA OCH DET ÄR INTE VILKEN PAPPA SOM HELST. DE HAR EN MAMMA FRÅN  STOCKHOLMSGRUPPEN PINK CHAMPAGNE. DET HJÄLPER INTE. DET ÄR KASS.

SÅ, ISTÄLLET FÖR ATT SOMNA FRAMFÖR EN REKLAMFILM SKA DU HÄNFÖRAS AV PAPPAS GREJER. Här har du The Unguarded moment och Under The Milky Way

Indie-flation

För ungdomar med begränsad budget blir det en knivig månad. The Vaccines och Two Door Cinema Club släpper album samtidigt. Ska man jämföra dessa två (man ska aldrig jämföra) så verkar ju Two Door Cinema Club ha fått en extra jet-pack i racet mot världsherravälde. Jag menar, Alex trimble sjunger på OS-invigningen.Se intervju på Gigwise här. Var var The Vaccines då?
Sista, och bästa festivalen för sommaren, var Bestival på Isle of Wight. Föredömligt med live webcast. Hallå WOW, Roskilde och ni andra? Way Out West kan fortfarande dra åt skogen med sina klubbar, hur många går in i ett provrum? I wish you luck with a capital F. (Costello)
Gött startfält och håll koll på deras tv i efterhand...

Det är med sorg jag konstaterar att det inte längre är svalor som slår utanför fönstret i skymningen. Det är fladdermöss. Sommaren är slut.

Gitarr-grupper är på väg ut

Japp, så sade man till beatles när de ville ha skivkontrakt. Sen gick det som det gick. Nu är det en massa electronica och dj:ande och house maffia och Gud vet allt. Men det är också t ex Palma Violets som stökar och bökar och får till en debutsingel som sitter som ett tuggummi med taggtråd i.

pop goes the world

Förra året kom australiensiska Twerps ut med ett album som lovade gott. Det var gitarr-pop i Churchs och Go-Betweens anda.Då kunde man bl a höra detta:


Nu kommer en uppföljare, en singel där du kan höra t'exempel den här:

Manchester- so much to answer for

I den aldrig sinande floden av popband av betydelse som slingrar från Manchester hittar vi Egyptian Hip Hop, som först lät höra tala om sig för ett par tre år sedan med låten Rad Pitt. De är varken egyptier eller rappar, så namnet måste de ha hittat en blöt natt på stan. Man kan beskriva musiken som lite funkig, sneglande åt 80-talet, och den styr konsekvent bort från radio-fåran.
Här kommer en ny låt, med en lika kryptisk titel.

Fragglarna är tillbaka

Mumford & Sons har turnerat flitigt i två år och nu börjar det dra ihop sig till en uppföljare till den bejublade Sigh No More. Nya plattan heter Babel och kommer i mitten av september. en liten förrätt kommer här. I Will Wait.En månad ungefär, alltså. Waitandet.

Brillor

Nu kommer Spector ut med sitt debutalbum, Enjoy It While It Lasts. I förpackning som påminner om Roxy Musics gamla omslag finner vi de tidigare singlarna Never Fade Away, Chevy Thunder, Grey Shirt & Tie och en låt som egentligen inte är en singel, men den är grym: What You Wanted. De kommer inte att förändra din värld, men de är rätt charmiga, låtarna. Sångaren verkar vara en stropp, men det kan han väl få vara. Intervju i Gigwise finner du här. Albumet hittar du på Spotify.

Fool's (Olympic) Gold

Jepp. Sedan Storbritannien (landet, inte bandet) överträffat sig självt och tagit medaljer i drivor, så dök Stone Roses upp på ett litet Adidas Underground-gig, för att supporta den massiva brittiska vågen på OS. Bland publiken sågs guldmedaljörer som Ennis och Wiggins. Den senare med polisonger som snart riskerar att störa hans cykelkarriär, de kommer att växa in i hjulet. Paul Weller (Wiggins idol) festade om med sin trånande lärjunge, så nu är väl Wiggins slut - vad kan toppa OS-guld och partajande med Weller?
Apropå supporta Storbritanniens OS-satsning, kolla här när de satte ett fotobås i en galleria nära OS-området där britter kunde fota sig för att supporta OS-satsningen. Då dyker David "Speedboat" Beckham upp och vill vara med. Spana in reaktionerna när britterna möter Gud.

Guds Fred

Håkan Hellström har ju sina stunder. Speciellt de lite långsammare numren har en direkthet och en nerv som är ganska ovanlig. Nu gör brittiska Peace en Hellström. Och då faller England platt.
David Platt.

Two Door Cinema Club sover ensamma efter olympiaden

Alex Trimble sjöng Underworlds Caliban's Dream när den olympiska elden tändes. Det känns antagligen rätt fint att ha varit med om den genialiska öppningsceremonin, Danny Boyle och Underworld gjorde helt rätt som spann på musiken som nav i det gigantiska kaleidoskopet. När OS går i popens hemland så vore allt annat ett flagrant regelbrott.
Nåväl, Trimbles egen klubb, som vi tidigare uppmärksammat (se här), har kommit ut med nytt material, nya albumet Beacon och förrätten Sleep Alone.
Och jag undrar om BPI har någon hemlig pipeline genom jordklotet, för även Two Door Cinema club ska spela i The Land Down Under. Fira nyår med Alex på andra sidan jorden. And why not?

Dead Can Dance (light)

Anna von Hausswolffs orglar når nya höjder på nya plattan Ceremony (egentligen är det bara New Order som får kalla en låt eller platta för Ceremony). Här är en liten smakbit. Kanske har ni hört den i en radio nånstans. Den låter lite som om Dead Can Dance hade lånat in Glasvegas trummis. nuff said.

Libertines var otroligt bra den relativt korta period de fungerade som band, egentligen bara tiden kring den första plattan. Pete Doherty blev sedan en ganska tragisk följetong med droger, inställda spelningar och lite av varje. Men då och då lyckas han klämma ur sig en och annan pärla. Som här med babyshambles, singeln Albion.