Studentajävlarna vinner ändå

Nile Rodgers lovade Daft Punk att aldrig spela Get Lucky utan dem. Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Här gör han den med Chic. Men bästa versionen ever jag hört var på Lilla Fiskaregatan i Lund med ett gäng musikhögskolestudenter. Eat your heart out, Nile.

De e la GAIS

Igår var det bönemöte på Ullevi. Håkan Hellström gjorde fler själar glada på en gång än någon annan gjort tidigare i Norden. 69 349 personer fick vara med om seansen. Läs kort artikel i GP här. Tydligen filmades händelsen och ska väl bli nån lukrativ live-dvd, eller SVT eller nåt.

Sun Maid

Så dyker det upp ett band som ekar Psychedelic Furs så det stänker om det, men den här gången kommer de från Florida. Istället för nasal brittisk accent är det bredare och mer amerikanskt. De heter Merchandise. Klassisk gitarr-pop. Kanske kan det bli något?

Här med Little Killer.

Kvinnor i musiken 2014

Det är befriande att se och höra brittiska Chvrches dessa tider. När Beyonce, Rihanna och resten av den kvinnliga delen av popen verkar ha svårt att ha råd med trasor på kroppen, de täcker knappt det mest väsentliga då är det skönt att se liljekonvaljen stå mellan synth-racken på scen, fullt påklädd och utstråla pondus.  Hon har dessutom fler hjärnceller och universitetspoäng än alla de andra brudarna tillsammans. Tvivlar ni, googla på henne.
Här är de på hemmaplan i Glasgow, när BBC 1 hade show där.

Fresh Prince from Basingstoke

Om man är inne på Prince-spåret,alltså funk-soul-pop-crazy-superlicious-spåret, då har Messias anlänt. Inte där du trodde att han skulle dyka upp, alltså i Minneapolis, utan i Basingstoke, England. Och han är drygt 20. Och vit. Men musiken han skapar är något lite extra.
Han kallar sig Meanwhile.

Red red wine

Det var ett bra tag sen vi skrev om La Roux. Synthduon som ekade tidigt 80-tal. Här kommer äntligen ett livstecken efter alla remix-uppdrag. En singel, Let Me Down Gently, som är svepande majestätisk och långsamt bygger upp sig som en riktig stadium-synthlåt. Three cheers.

Guld på Etihad

Det är ju lite rock'n roll med guld i Premier League. Speciellt om guldet hamnar i Manchester. Och i Manchesterbornas egen klubb, City. I publiken när guldet säkrades fanns Johnny Marr och bröderna Gallagher. Dock ej i sällskap. Johnny Marr och Noel var med nere på plan efter matchen, Noel i lagkaptenen Vincent Kompanys kaptensbindel. Liam deklarerade innan match sin kärlek till tränare Pellegrini:
- I love him and I want him to adopt me.
Sweet.

Heinz ketchup

Coldplay tassar in på elektroniska jaktmarker...Andra singeln från kommande albumet är producerat av Avicii. det behöver knappast sägas efter att ha hört låten. Den låter som Avicii brukar: extremt pumpat och sockrigt: Heinz ketchup. Det positiva är att det går att hitta spår av Coldplay i alltihop. Om man gillar Coldplay. eller Avicii.

All Mod Cons

Stereo MCs korsat med Carter USM. Kanske det ger en fingervisning om vad Sleaford Mods handlar om. Skildringar från underbetalda jobb och allt vad dessa för med sig, med en stor portion humor och en lika stor portion ilska. De släpper i dagarna sitt andra album Divide & Exit.  Här är två smakprov. Dels Jollly Fucker, som låter som Liam Gallagher på speed. Och dels Tied Up In Nottz från nya albumet.

Oompa oompa från Kasabian

Leicesters finest Kasabian har släppt en första låt från sitt nya album, eez-eh heter låten, och den följer väl mallen och gör Kasabian-fans lite gladare, det svänger och är dansant. Dessutom har de piggsvin i videon, ett alldeles för underskattat inslag i musikvideos nuförtiden.

Twitter-vänner

Härledes nyttjar vi inte Twitter, men en hel del av er andra tycks göra det. Då ber vi att få påminna om Liam Gallaghers feed. Det behövs väl knappast någon närmare beskrivning. Det är Liam Gallagher. Han har 831 000 följare. Själv följer han bara fem stycken:

1.  ett Pretty Green-konto(Pretty Green är grabbens eget klädmärke), skrivet helt på japanska
2. ett brasilianskt Oasis-fan-konto, skrivet helt på portugisiska
3. Edin Dzekos konto. Han är bosnier

He's a lad, alright.

Wha's like us?

Längst ut på Skottlands kustremsa ligger Caithness, kargt och vindpinat. Författaren Alan Warner har skildrat denna del av Skottland i bl a These Demented Lands. Nu kommer ett av de mest omskrivna banden från Storbritannien därifrån, Neon Waltz. Det är just dovt, kargt och vindpinat.

Lätt weltervikt

Vi har skrivit om Peace tidigare. Att det var en smula duntäcke och lättviktigt. Tja, de säljer ut sina turnéer och spottar just ut sin platta nr 2. Från den är följande hämtad, det är fortfarande ejderdun och texter om bitcoins (eh...), men rätt svängigt.

A Wolf in Decent Clothing

Från supercreddiga Neon Gold kom en rad singlar från ett band som egentligen var ett soloprojekt för en herre vid namn Max McElligott. Han kallade skapelsen Wolf Gang. Sedan tog de tid på sig att göra klart sitt debutalbum och folk glömde nästan bort dem.
Gänget har samarbetat med Burberry och Armani, därav rubriken.
Nu kommer uppföljaren, och de har engagerat fläskiga producenten Flood (Depeche Mode, U2, Foals). Det märks. Floods vurm för stadium-episka dängor har vunnit mark här. Lyssna på Black River här.

Spiderman is having you for dinner tonight!

Skulle man göra en lista över musiker som blivit förbannade/ledsna/topp tunnor rasande över en recension skulle den bli lång. Väldigt lång. Till den senare kategorin kan nu Robert Smith i The Cure sälla sig. När bandet i förra veckan hade två utsålda konserter i London till förmån för Teenage Cancer Trust, hade en kritiker på The Guardian tyckt att konserten var för lång. Kolla in hur Robert Smith reagerade på fejjan. Och kolla kritikerns pudel (not). Titta här.
Sedan kan ju hr Smith trösta sig med Brendan Behans ord om kritiker:
De är som eunucker i ett harem. Det vet hur det går till, de ser det varje dag, men de kan inte själva.