I ropet

Mumford & Sons åker på europa-turné (med en väldigt läcker turné-affisch) och är tydligen i ropet. I Stockholm hade man bokat Cirkus på Djurgården, men uppgraderar nu till Annexet, Globen. Ett riktigt nedköp, musik-mässigt. Som att spela i en konservburk.
Bättre då att åka till Köpenhamn, där man uppgraderat från Stora Vega (not very nice) till Falkoner teatret (very nice).

Skillnaden mellan pottebleck och guld

Foals har rört sig från universitetsfunken till arena-popen och gör nu ett återbesök i funken. Tidigare har vi pratat om Peace, som gjorde smäktande låtar men som nu låter som en Dressman-version av Foals. Jämför själva. Och då har jag ändå valt den bättre live-versionen av Peace-låten. Döm själva.

Nu är det folk för hela slanten

Man kunde ju ana att Mumford & Sons skulle skapa en ny folk-hysteri (Jake Bugg et al). Så om ni snöat in på herrar Mumford, så tror jag att ni gillar dessa unga herrar som fortfarande inte behövt stifta bekantskap med en rakhyvel. Här har ni Villagers med Nothing Arrived.

taggtrådsgitarrer

En duo från Guildford överdoserade rätt kraftigt på My Bloody Valentine, Lush, House Of Love och The Jesus & Mary Chain. De gjorde en demo sommaren 2011 och nu, ett år senare började det hända grejer. Det blev en kvintett och de kallade sig Carousels.De släpper EP:n POP, som varje trogen vän av taggtrådsinlindade melodier bör köpa. Vrid upp och lyssna:

Kvällstidningstv

Drakarna i Sverige hittade inte på web-tv själva precis. Det var allt några utländska drakar som var först. Så här i eftersvallet så lanserar nu Tabloiden inkarnerad (The Sun) This Feeling TV med skotske journalisten (nåja) Gordon Smart som programledare. Inget revolutionerande precis. I avsnittet här spelar The Vaccines och Gordon tjôtar med Suggs från Madness. Frankie & The Heartstrings lär sig av Suggs lite rockstjärnemanér som att langa tv-apparater genom fönster. Så det känns lite Gert Fylking-nivå. Döm själva:

Nitton år i Nottingham

Finns det någon rimlig anledning att tvivla på sin egen förmåga att snickra ihop bra låtar om förutsättningarna ser ut så här:
Du är nitton år, lever i Nottingham, du har nyss släppt ett album och du kan räkna in Stone Roses, Noel Gallagher och Damon Albarn bland dina beundrare. Känn på den!

Så har en ung man kallad Jake Bugg det. Han gör låtar som  i sin stamtavla bär gener från Dylan, Donovan, Kinks, Oasis, Arctic Monkeys, som alla (utom den förstnämnde) är klassiska britter med gitarr i hand. Det här kan ju sluta var som helst. Lyssna på Lightning Bolt och Taste It.

Kom ihåg var ni hörde det först

Ingen falsk blygsamhet här inte. Ska ni hitta guldkorn så är det ta mig fan här och ingen annanstans i riket! Just nu översköljs Radio 1 i England med Manchesters Swiss Lips, som trogna guldgrävare här redan avnjutit med indian och allt. Vi kör en repris, för låten är catchy och videon far out. 

Vi är fortfarande för pryda för att tala om vad Swiss Lips betyder, men ni kan ju gissa...

Vägg av ljud

Brittiska Cheatahs har släppt en EP med grunge- britrock-referenser. Det låter lite kissnödigt ibland, men den här låten, som pluggas hårt på brittisk radio, är en sjungande volley i krysset:

Havets hjältar

Bristol har en historia av bra band, men sista tiden har det varit tyst. Är det dags igen? Seasfire (var det så genomtänkt namnval?) spelas flitigt på Radio 1 i England, Guardian beskrev dem som Coldplay-dub step. Kanske man inte helt håller med om, men det låter rätt drömskt. Döm själva.

Llod Cole minus Bildung

Det tyskarna med emfas kallar Bildung, det vi svenskar lite vagt kallar allmänbildning, det saknas rätt kraftigt i Girls sångare/låtskrivare Christopher Owens uppväxt. Ändå lyckas han göra en rätt slick sak som detta, det första han gör ex-Girls, som inte finns mer. Det ekar väldigt mycket Lloyd Cole, men är vattenpuss-djup jämfört med Lloyds plaskdammsdjupa kåserier.
Döm själva:

Feta pengar blir fet musik

Jättehypade The Weeknd har signat med The Man, och kanske är det hans pengar som lyser igenom produktionen i Enemy, nya singeln. men att citera The Smiths...nåja, doppa inte näsan så djupt i nörf aksiport, bröder.

Vitamininjektion

Plötsligt var hösten här och det blåser jävligt kallt. Man kan behöva lite ny energi, och då funkar anemiska  britter inte så bra. Nä, fläska på med amerikaner, för kan några fläska på så är det US of A.
The National köttar på här med sin Bloodbuzz Ohio. Håll värmen.

King Gong

Nu är vi inte överdrivet förtjusta i musikaler över huvudtaget. När folk på scen brister ut i omotiverad sång stup i kvarten och samtidigt är über-koreograferade, då går vi till baren istället. Där brister folk också ut i spontan sång men är mer spontana i kroppsspråket.

Nåväl, nu görs musikal på King Kong, den som kläckte den idén måtte ha varit i en bar för länge eller tagit för mycket Stesolid. Han/hon måtte ha fortsatt i baren/medicineringen när han/hon kläckte idén vem som ska skriva musiken.
Elbow, Massive Attack, Avalanches finns med i hjärntrusten som ska vaska fram låtar med 30-tals-touch. Premiär i Melbourne i juni 2013. Take a second of me.

Frankie har fått en Butler

Popens hopp från Sunderland, Frankie & The Heartstrings, har varit i studion med Bernard Butler (!). Det låter ju som en osannolik kombination. Lite som att blanda curry med, eh, ketchup eller nåt. Inte det första som poppar upp i skallen. Här kommer en första dos av detta samarbete.

CANADIA

Scandinavians come from Scandinavia. Croatians come from Croatia. Lithuanians come from Lithuania. Belgravians come from--- well, Belgravia. So Canadians must come from Canadia. Och en av de trevligaste kanadensiska bekantskaperna på länge är Half Moon Run, som släppt bland de mest imponerande debut-album någonsin. De låter som Crosby, Stills, Nash & Young eller Band of Horses i sina finaste stunder.