Skotska kaniner

Vi vill gärna slå (ännu ett) slag för Frightened Rabbit. Vi får inte se mycket av dem här på denna sida Atlanten, de harvar omkring på ändlösa turnéer i Amerikat. Deras bästa på länge, State Hospital, har en riktigt deprimerande video trots att sången är en hoppfull, ljus sak. Så skit i Youtube och lyssna på låten via Soundcloud.

Julgodis

Varje jul släpps ett antal nya jullåtar att komplettera Bing Crosby, Dean Martin, Sissel Kyrkjebö och alla andra som gjort jul-evergreens. Det är lite svårt att slå sig in och ännu svårare att stanna kvar jul efter jul. Och i sanningens namn måste man säga att inte riktigt alla håller Slade-klass.
Fast för ett par år sedan gjorde Hurts en jullåt som spelades rätt mycket det året, för att sedan falla i glömska. Den förtjänar faktiskt ett längre liv än granen.

Årets godis på Spotify

Här samlade vi årets favvisar på Spotify. Notera att det saknas gäng som gjort bra saker men som inte sugits upp av Spotify-dammsugaren. Än.

Julsången för rockers fyller 25 år

Nu har ni gått i köpcentrum och i mataffärer och i city(!) och blivit tvångsmatade både där och i radio med julsånger med Christer Sjögren, Carola, Band Aid, Frank Sinatra och ja, ni vet. Till slut stänger man in sig i bilen och skruvar upp volymen på Manic Street Preachers. Men i år är det tjugofem år sedan Elvis Costello slog vad med Pogues och resultatet blev Fairytale of New York.
Ingen av oss kunde väl tro att Shane McGowan skulle leva längre än Kirsty McColl. Men ibland tar historien oväntade vändningar.
NME uppmärksammar händelsen här. The Guardian också, men här.

Absolute 2012 del två

Här är alltså resten av topp tio detta nådens år 2012.
Vi har några damer och herrar från den synthetiska domänen i musikvärlden som har gjort bra grejer detta år. Först har vi amerikanska duon Chairlift som spelats flitigt i bilen i flera månader. Låten måste vara en kusin på mödernet till The Cure's Just like Heaven. Den handlar om att bli förälskad och den heter I belong in your arms.






Sen har vi en annan duo, Beach House som också gjorde en låt som spelats flitigt i min bil. Även här anar man släktskap med The Cu, framför allt i gitarrsolot på slutet som inte hade låtit så här utan att gitarristreen ifråga fick lyssna på Disintegration med modersmjölken.






I gränslandet mellan New Wave och synth (hallå åttiotal) huserar två grupper som kläckt bra produkter under året. Först Spector, vars video regisserades av en svensk, Mattias Erik Johansson (videos med Johnossi, Familjen, Vapnet m m). Bäst på albumet var Grey Shirt & Tie.





I samma klass finner vi Citizens! som fick producent-hjälp från Franz Ferdinand för att få låtarna att låta lite råa och få en att ana live-känslan. Tre-fyra låtar från plattan är riktigt, riktigt bra. Bäst är Reptile.






Sist men inte minst har Spiders. Var det inte Wonderstuff som kallade sig The Eight-legged Groove machine? Här är alltså en åttafotad groovemaskin igen. Javisst, det ekar fortfarande Smiths, men ekar det så här bra så gör det ingenting. Subtle Differences.

Absolute 2012

Så här på decembers första dag,bland snöglopp och svärande män med fälgkors, summerar vi året som snart är till ända. Klondike har funnits till er tjänst i ett år nu, förra december startade vi med en summering av 2011, är du nyfiken eller har dåligt minne klicka här , och ett addendum här.

Men i år har vi fastnat för tio låtar. Vi presenterar fem idag och fem imorgon. Det finns ingen lista 1 2 3, eller nåt sånt. Det är de tio bästa rätt och slätt.

Santigold slog till igen, med en käftsmäll till låt. Den feta basen går lika bra på en sommarstrand som i en bil genom höstregn. Disparate Youth ligger i Elitserien.

I ropet

Mumford & Sons åker på europa-turné (med en väldigt läcker turné-affisch) och är tydligen i ropet. I Stockholm hade man bokat Cirkus på Djurgården, men uppgraderar nu till Annexet, Globen. Ett riktigt nedköp, musik-mässigt. Som att spela i en konservburk.
Bättre då att åka till Köpenhamn, där man uppgraderat från Stora Vega (not very nice) till Falkoner teatret (very nice).

Skillnaden mellan pottebleck och guld

Foals har rört sig från universitetsfunken till arena-popen och gör nu ett återbesök i funken. Tidigare har vi pratat om Peace, som gjorde smäktande låtar men som nu låter som en Dressman-version av Foals. Jämför själva. Och då har jag ändå valt den bättre live-versionen av Peace-låten. Döm själva.

Nu är det folk för hela slanten

Man kunde ju ana att Mumford & Sons skulle skapa en ny folk-hysteri (Jake Bugg et al). Så om ni snöat in på herrar Mumford, så tror jag att ni gillar dessa unga herrar som fortfarande inte behövt stifta bekantskap med en rakhyvel. Här har ni Villagers med Nothing Arrived.

taggtrådsgitarrer

En duo från Guildford överdoserade rätt kraftigt på My Bloody Valentine, Lush, House Of Love och The Jesus & Mary Chain. De gjorde en demo sommaren 2011 och nu, ett år senare började det hända grejer. Det blev en kvintett och de kallade sig Carousels.De släpper EP:n POP, som varje trogen vän av taggtrådsinlindade melodier bör köpa. Vrid upp och lyssna:

Kvällstidningstv

Drakarna i Sverige hittade inte på web-tv själva precis. Det var allt några utländska drakar som var först. Så här i eftersvallet så lanserar nu Tabloiden inkarnerad (The Sun) This Feeling TV med skotske journalisten (nåja) Gordon Smart som programledare. Inget revolutionerande precis. I avsnittet här spelar The Vaccines och Gordon tjôtar med Suggs från Madness. Frankie & The Heartstrings lär sig av Suggs lite rockstjärnemanér som att langa tv-apparater genom fönster. Så det känns lite Gert Fylking-nivå. Döm själva:

Nitton år i Nottingham

Finns det någon rimlig anledning att tvivla på sin egen förmåga att snickra ihop bra låtar om förutsättningarna ser ut så här:
Du är nitton år, lever i Nottingham, du har nyss släppt ett album och du kan räkna in Stone Roses, Noel Gallagher och Damon Albarn bland dina beundrare. Känn på den!

Så har en ung man kallad Jake Bugg det. Han gör låtar som  i sin stamtavla bär gener från Dylan, Donovan, Kinks, Oasis, Arctic Monkeys, som alla (utom den förstnämnde) är klassiska britter med gitarr i hand. Det här kan ju sluta var som helst. Lyssna på Lightning Bolt och Taste It.

Kom ihåg var ni hörde det först

Ingen falsk blygsamhet här inte. Ska ni hitta guldkorn så är det ta mig fan här och ingen annanstans i riket! Just nu översköljs Radio 1 i England med Manchesters Swiss Lips, som trogna guldgrävare här redan avnjutit med indian och allt. Vi kör en repris, för låten är catchy och videon far out. 

Vi är fortfarande för pryda för att tala om vad Swiss Lips betyder, men ni kan ju gissa...

Vägg av ljud

Brittiska Cheatahs har släppt en EP med grunge- britrock-referenser. Det låter lite kissnödigt ibland, men den här låten, som pluggas hårt på brittisk radio, är en sjungande volley i krysset:

Havets hjältar

Bristol har en historia av bra band, men sista tiden har det varit tyst. Är det dags igen? Seasfire (var det så genomtänkt namnval?) spelas flitigt på Radio 1 i England, Guardian beskrev dem som Coldplay-dub step. Kanske man inte helt håller med om, men det låter rätt drömskt. Döm själva.