Ett band och en röst

Från London kommer en grupp som blev uppmärksammade för att de var med på Disclosures album. De gör eget också, London Grammar.
Det är väldigt laidback och låtarna bärs framför allt av sångerskans röst, som är något utöver det vanliga.

French Connectiön

Det finns bolag och så finns det Bolag. Ett Bolag som är bortom cool är Kitsuné. Och det är ju en travesti i sig att detta ultrahippa indie och dance-bolag kommer från Frankrike. Med band som Two Door Cinema Club, Citizens!, Is Tropical, La Roux(sic) har man profilerat sig som ett Bolag med fingerspitzgefühl.
Kolla på Gigwise från deras launch av en ny samling. Härligt med fransk-engelska: "zen we moved on", " Two Dör Cinema Clöb". Lyteskomik, men va fan gör man?
Kolla länken här.

Have a Bath, will you?

De gjorde en riktigt catchy Trust me...I'm a genius. Nu är killarna från Bath här igen. The Family Rain gör Friction, i samma skola. De förtjänar all cred.

Barock pop

Om nu inte Alexander Bard skapar den barocka popen, vem gör det? Tja, enligt de själva gör The Night VI det. Om det är för att de har en harpspelare med i bandet låter vi vara osagt. Polar med Mystery Jets, och sångerskan Sophie-Rose Harper har sjungit in låt tillsammans med Mystery Jets William Rees, se här.

Men här med nattens senaste:

Wedding Present reborn

Japp. Ni som är gamla nog att komma ihåg gamla Wedding Present, och dess sångare David Gedge,  ska nog ta en flukt på Parquet Courts från Brooklyn. Det är slamrigt och frenetiskt, men samtidigt klipska texter och en känsla för melodier.

Brighton Peer

Efter att The 1975 har följt efter Coldplay in på arenan med mer snällpop (som Liam Gallagher menar att medelklasskvinnor har på stereon när de dammsuger), så kommer här ett band från Brighton, The New Union, med en liknande cocktail. Producerat av Dan Grech (The Vaccines, Scissor Sisters, Keane m fl) låter det slick.Här först Without You, sedan Staying Friends.

Return of the Jedi

Det var ett väldans tjat kring Daft Punks återkomst och Get Lucky. Vi vidhåller fortfarande: fransmän och musik går inte ihop. Inte ens om man lånar in talang. Desto större anledning att slå på trumman åt ett skotskt elektroniskt bands återkomst:

Boards Of Canada! 

Inför släppet av sitt kommande album har de släppt ifrån sig koder (bl a i form av s k nummerstationer, googla på det, tekniknördar) som sedan ska skickas in i rätt ordning och så vidare för att få en sammanhängande kod till siten som visar en promo för Tomorrow's Harvest.

Första släppet från den kommer här. En "låt" som spelar på motsatsen analogt knaster/digital klarhet. Hmmm.

Skotska utsikter

De senaste åren har ett band från Dundee, The View med jämna mellanrum spottat ur sig album. Nu gör de någon form av bokslut med Seven Year Setlist. I denna samling har man även droppat en ny låt, Standard. Den är bland det bättre bandet har gjort.

Thieves In The Temple

Mick-frilla på sångaren, och hela gänget ser ut som om de ska på nåt patetiskt 70-talsparty. Men göra låtar kan de, Temples. Nu är de här igen med lite psykedelisk pop.

Landssorg

Det kan vara spännande med monotoni. Små variationer på samma tema. Men man kan också missuppfatta det hela. Jag vet inte vad man ska kalla The Nationals försök. På Moma (Museum Of Modern Art, för icke kulturellt bevandrade) framförde de sin låt Sorrow. I sex timmar. Det blir 105 gånger. Det kan väl motsvara att ta en hel förpackning rohypnol och en stor stark. Se här.

Management by pop

MGMT är tillbaka. 2008 var deras år med albumet Oracular Spectacular och framför allt låten Kids. De återkom 2010 med en kursändring som ingen fattade. Nu poppar de upp igen:

Taskig barndom

Vi har skrivit om Childhood tidigare. De har numera blivit fyra, istället för två. De har supportat för Palma Violets. Sonic Boom från Spacemen 3 har remixat en av deras låtar. Coolhetstermometern visar error: det är utanför skalan det här. Här är Solemn Skies

Man C utan Balotelli (fast kanske Liam är Balotelli...)

Beady Eye, Oasis utan Noel, har släppt ett par smakprov från sin andra platta. Producent är hotshoten Dave Sitek (TV On The Radio) som också jobbat med bl a Foals och nu senast på Yeah Yeah Yeahs senaste platta. Och det låter rätt mycket TV On The Radio, i alla fall på den andra och bästa låten, Second Bite Of The Apple. Men det är rätt ok, eller hur?

Bipolära syndrom

Från Manchester hypas nu Bipolar Sunshine som de som ska definiera the sound of 2013. Eklektiskt är allt jag kan säga.

Fools Gold, the aussie way

Jagwar Ma gör låtar som gärna tickar iväg över sju-åtta minuter. Nu fläskar de på med nästan tio minuters groove-orgie i form av Man I Need. Det doftar både Stone Roses och Primal Scream om låten, och den håller faktiskt ihop i hela tio minuter.