Ekonominyheterna

Ja, då blev det a-ekonomi såhär helt plötsligt. Vi har tidigare rapporterat om att Jay Z köpt företaget som driver musiktjänsten Wimp. Nu har han sugit på karamellen ett tag (ca en månad) och bestämt sig för att döpa om klabbet till Tidal och det ska på allvar mucka med Spotify. Innan  launchen utlovades uppträdanden av en rad artister. Och när det sedan blir dags för H hour, så visar det sig att hela listan är delägare i Tidal. Och vilken lista sen: Win Butler och Régine Cassagne från Arcade Fire, Jack White, Alicia Keys, Beyoncé, Chris Martin, Kanye West, Deadmau5, Rihanna, Usher, Madonna, Nikki Minaj, Daft Punk och några till. Puh!
Alicia Keys deklarerade att de såg sig som en artistägd, artistdriven service. Ja, de får säga vad de vill, men det låter jävligt bra!

Nummer två från Lusts

Knappt hade vi svalt den första dosen av Lusts innan nästa kommer. Vi rapporterade om detta gäng här. De är från Leicester och de är två brorsor vid namn Stone.
Nu kommer nästa låt som gräver vidare i samma fåra som den förra.

R U 4 REAL?

Kan någon tala om för oss om snubben här är på allvar eller? Jag menar, teckentolka musik, varför då?
 Fast egentligen spelar det ingen roll. Han är störtskön.

House

Ja, har ni saknat klinkande house-pianon så är medicinen här. Django Django följer upp First Light med en house-låt. Reflections heter den och vassego', här är den.

Griniga gubbar

Kronologin i Blurs och medlemmarna i Blurs senaste turer är rätt invecklade. Gruppen smackar med Stephen Streets hjälp ihop musiken till albumet. Sedan gör Damon Albarn sin solo Everyday Robots. Därefter skriver han texterna till den gemensamma skivan de tidigare gjort musiken till. Hmmm.
De här gubbarna har väl mognat med åren får man väl säga. Under The Westway som kom härom året kvalar lätt in  på vår topp 20-lista över Blurs bästa låtar. Det gör denna också, med lite god vilja.
Här är i alla fall There Are Too Many Of Us.

Impalorna är tillbaka

Tame Impala är tillbaka och borta är dimmiga gitarrorgier och kvar var där en fet disco-beat. Wow, vilken metamorfos! Dett lär höras i radioskvalet i vår...

Separationsångest

Separationsplattor har vi diskuterat tidigare. Många stora artister har gjort nån form av katharsis genom att dela med sig av sin ångest vid skilsmässan. Senast i raden är Björk som separerat från sin partner och sedan haft detta som tema på nya albumet Vulnicura. Albumet kan läsas som en loggbok över när kärlekens låga falnar och dör. Centralt på albumet står 10-minuters-eposet Black Lake, som handlar om hennes känslor när hon upptäcker och accepterar att kärleken inte längre finns där, och vad det kommer att leda till. Björk själv har svårt att lyssna på låten, så här efteråt.
Just nu Museum Of Modern Art (MoMA) i New York visas en retrospektiv utställning med Björk och där ingår en video av just Black Lake. Här ett smakprov från den.
Black Lake är inget för bilfärden, snarare för hörlurarna.

Fler återkomster

Herr Mumford är också tillbaka efter en tids paus.Nya singeln Believe hörs här nedan.

MIA tillbaka!

Fick frågan hur jag skulle beskriva M.I.A. Svarade "som ett en-kvinnasKLF". De har lite samma ingång till musikindustrin, och samma enträgna vilja att hålla sig utanför huvudfåran. Och så svänger det.
Nu återkommer detta en-kvinnasKLF till musikvärlden. Först twittrade hon att hon tänker släppa en ny låt, All My People, men sen kom hon på att hennes people nog inte var riktigt redo, så då kom denna istället, med fölande beskrivning på Soundcloud: DEMOCRACY CONVERSATIONS ! TAMILS ARE STILL WAITING ! AND NO MY BEATS ARE NOT BETTER WITHOUT MY POLITICX ! Så det så.

Kråkor

Via Sisters har vi fått nys om ett band som släppte en singel för någon vecka sedan, de heter Crows  (det är fortfarande inte för sent att byta namn, grabbar...).
Nåväl, låten är bra, den heter Pray och här är den.

Drömsamarbete

De amerikanska veteranerna Calexico har fått med sig Band Of Horses-medlemmen Ben Bridwell på en låt som kan höras här nedan. Det kan ju inte bli fel, va?

Nytt från Palma Violets

Fortfarande ruffigt och spontant, Palma Violets rumlar vidare. Och för att behålla den ruffiga karaktären är flera låtar från kommande albumet inspelningar från de sessioner bandet hade i låtskrivningsfasen.
Här är Danger In The Club.

Uppdaterad Strangelove

Steve Strange har lämnat byggnaden efter en hjärtattack, 55 år gammal. En av grundpelarna i New Romantic-vågen i början av 80-talet och ett självutnämnt freak. Mest känd blev han väl för Visage och deras Fade To Grey. Så nu köar gamla 80-tals-hjältar för att kondolera Strange, bl a Boy George, Simon Le Bon (Duran Duran), Billy Idol, Midge Ure (Ultravox), bröderna Kemp i Spandau Ballet. Ena brodern Kemp, numera skådespelare, skriver i The Guardian om Strange, läs här.

Allt går i cirklar

Allt är redan skrivet, allt är redan spelat. Så vi uppfinner hjulet igen och igen. De här gynnarna kan omöjligt ha varit födda ens när det här soundet hördes, d v s i början av 80-talet. Då spelades det av Echo And The Bunnymen och div krautrockare.
Nu, 2015, kommer en dubbel A-sidig singel från Lusts. Temptation lovar mer framöver...

Jay Z goes into business

Norska Wimp, som är allmänt känt som Spotify för konnässörer, uppges vara under upphandling av ingen mindre än Shawn Carter, mer känd som Jay Z. Nu går han i Dr Dre's fotspår. Men istället för att som Dre starta från noll så köper Jay Z ett existerande bolag. Nånstans måste stålarna placeras och varför inte en av dessa nya ljudleverantörer som lovar bättre ljudkvalitet?
Har ni inte provat hittills så kan vi varmt rekommendera Wimp, det är väsentligt bättre ljudkvalitet än Spotify, och ska du lyssna aktivt och inte bara ha skval i bakgrunden så är det ljusårs skillnad. Kostar lite mer, men det brukar vara så det funkar: you get what you pay for.