Mitt enda möte med hårdrock som skapade någon form av känslomässig beröring var att dansa i ring och sjunga Kiss Creatures In the Night i början på 80-talet. Men synthen däremot appellerade desto mer! Ni kommer såklart ihåg mastodonter som Depeche, men kommer ni ihåg andra på Mute-etiketten som Fad Gadget, en betydligt mörkare variant som effektivt kittlade hjärnbarken med en järnbalk. Lyssna på Back to Nature, eller den lite lättsammare Life On The Line. Man kan förstå varför tyska hårdingar föll som bowlingkäglor för detta.
När vi är inne på tyskar: DAF var ett par dylika hårdingar som inte riktigt var salongsfähiga och följaktligen underhållande. Här med Kebab Träume. Både DAF och Fad Gadget tillhörde Mutes första signeringar.
Sedan fanns de mer kommersiella Koto från Italien (här börjar italo-disco) med sin Visitors. Kul med de tidiga syntharna men ganska slätstruket.
I samma liga spelar Hipnosis med sinVangelis-cover Pulstar.
Fransmännen nappade naturligtvis, och svarade med Trans-X som slog igenom med Living On Video.
Tuffare tag då från England: Nitzerebb med Join in the Chant.
Depeche hade ju sin svenska filial i Stockholmska Mobile Homes. Gore/Gahan ekar (lite för) tydligt i Feeling Better.
Allt detta har nu fått en renässans i dagens artistutbud med nya stjärnor som kanadensiska Austra, amerikanska Cold Cave, brittiska La Roux och Florence And The Machine. Ingen av dessa hade väl låtit så här om inte åttiotalssynthen berörde som den gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar