Det är 10 år sedan Oasis splittrades backstage i Paris. Liam gick sin väg med Beady Eye . Noel gick sin väg med sina High Flying Birds. Andy Bell gick tillbaka och återuppväckte Ride.
När Noel i våras släppte låten Black Star Dancing var det inte den Noel-låt vi förväntade oss. Han hade i princip hängt av sig gitarren och siktat på dansgolvet. Vem trodde det för 10 år sedan?
När han nu släpper nästa låt, This Is The Place, så krävs en stor portion bakgrundskunskap om både titel och ursprung. Oasis var från Manchester. Noel(och Liam) ÄR Manchester, på samma sätt som Stone Roses, Joy Division, New Order, Happy Mondays, 808 State, Inspiral Carpets och en lång räcka band var Manchester. Ett Manchester som alltid kaxigt bredbent ställt sig vid sidan av musikscenen i London. Som alltid, under helt oortodoxa processer, tryckt fram nya band med nya uttryck.
Ett Manchester som utsattes för ett terrorattentat 2017 i samband med en konsert med Ariana Grande på Manchester Arena.
Det säger ganska mycket om befolkningen i Manchester när de i efterdyningarna av dådet dels skapar den spontana allsången av Oasis-låten Don't look back in anger mitt i city, dels plockar upp lokala poeten Tony Walsh som reciterar sin fantastiska dikt This Is The Place (vars historia ni hittar här)
This is the place borde ingå som standard i varje engelska-lärares årshjul om de jobbar med högstadieelever eller gymnasister. Man kan spinna hur mycket som helst på denna tråd.
Här har ni Walsh när han läser den, mindre än 24 timmar efter dådet. Själva dikten kan vara bra att ha framför sig, här är den.
Det är som att Noel Gallagher sluter cirkeln när han ger ut en låt med samma namn, i samma anda. Och han är kvar på dansgolvet.
Bee Manchester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar