Vad kan vi vänta oss av 2015? Del 1

Ja, bortsett från de stora elefanterna som ni läser om på Aftonbladet o dyl, så finns det en hel del som ska bli spännande detta alldeles nykläckta år. Låt oss ta en liten titt på vad du behöver ha lite koll på under året:

Klondike-favoriterna Sisters som vi uppade redan förra året, kommer förhoppningsvis att få sitt rättmätiga genombrott. Singeln Hush Hush var ingen lyckoträff, det har kommit fler, t ex February som du kan lyssna på här nere. För nytillkomna läsare finns intervjun här.




Mycket omskrivna, speciellt i slutet av -14, blev All We Are. De släppte en hel drös låtar under året, som gick lite i Foals-fåran, funk-pop.



 Vi har också ett band som gjorde ett kanonframträdande i tv, lite som Future Islands på David Letterman, fast det här bandet är något helt annat. Det brukar vara lite svårt att få en maffig ljudbild eller sväng om man är en duo (bortsett från synth-duos då), men här har ni ett par som rockade hos Jools Holland så det rök om det. Det ska bli spännande att se var vi hamnar där...



Sen har vi ett Glasgow-band (igen) som gjort kometkarriär. Prides. De bildades 2013 och redan året efter spelade de på avslutningsceremonin Vid Commonwealth Games (Finnkampen fast med bara människor från det forna imperiet). Låten de gjorde där, Messiah, finns med på debut-EP:n. Eftersom det är 2000-talet så är bandet energiska på sociala medier och erbjöd fans att komma och spela i deras vardagsrum. Vid ett av dessa tillfällen gjorde de Messiah. Dock utan de dansande tälten de hade på Commonwealth Games. Här får ni videon istället.

Daddy's gone

Innan året är slut måste vi nämna Tim Wheeler, gamle Ash-sångaren, som gjorde ett riktigt starkt album efter pappans död i Alzheimers.Hela albumet tillägnas fadern och sångerna kretsar kring relationen far-son, utifrån sonens perspektiv. Starkast skiner Medicine och Vigil.

Kan vi starta en ny trend?

Tv-serier känns ofta som sådana där Knorr/Blå Band-färdigsåser. Lite lagom ljumna. Minns ni Hammarkullen från 90-talet? Där var det jädrar anamma inget som var lagom. Eller ljummet. Manusförfattaren till den serien, Peter Birro har sedermera skrivit mer dramatik, senast manus till filmen om Monica Z. Nu i julhelgen visas i TV hans nya serie om ett rockband. Serien är döpt efter Morrisseys solodebut Viva Hate. Se där en ny trend: kan vi inte skapa tv-serier som döps efter klassiska album? Brittiska Life On Mars var ju lite i den stilen.
Det bådar gott att musiken det fiktiva bandet gör i serien är skapad av Soundtrack Of Our Lives-killarna Ian Persson och Kalle Gustafsson.

Fler prisutdelningar! Fler galor! Längre röd matta!

Det går lite inflation i pris-utdelningar i musikbranschen. Det är Grammys, BRIT-awards, rockbjörnar, polar-björnar (eller i a f polar music prize), MTV och gud vet allt. Nu ger sig tungviktarna BBC in i matchen och fläskar på i december med BBC Music Awards. Och när så stora elefanter spänner musklerna då är det inte bara gudsförgätna platser som Berns Salonger som är skådeplats. Nä, här flyttar man in i den arena som BRIT-awards flyttade ut ur 2010, Earl´s Court.
Vi snackar 19000 åskådare. För att inte tala om proveniensen. Suck.
Här är de bästa framträdandena, Coldplay som gör sin Sky Full Of Stars med armband på publiken och Avicii i bakhuvudet. Sedan Catfish & The Bottlemen som gör sin Kathleen.

McCartney ojar sig

Sir Paul McCartney ojar sig över att ungdomen nuförtiden bara lyssnar på musik i Kjell & Co-hörlurar och bara på kassa molntjänster (läs Spotify).
-Argh, I spent hours making that high-fidelity sound! Get a decent set of headphones! Please!   
och...
For me, I’d love people to be listening to the music in the most perfect way, so they can experience exactly what we made in the studio. But then it’s the difference between looking at a painting in a gallery and looking at a postcard of it!
Ur The Guardian.

Så sant som det är sagt.

2014 årsbästa

Som vanligt har det flutit en strid ström musik under året. Som vanligt har vi plockat ut det vi tyckt vara bäst. Och som vanligt har vi samlat ihop en årsbästa lista! Detta har rört oss mest detta år, ingen inbördes ordning:

Sleaford Mods
Fyrtioårs-kris? Men underhållande! Välartikulerad (?) samhällskritik.






Merchandise
Detta kändes helt oväntat. Och bra!




The Knocks
Varför blev inte detta en hit när annan gödsel blev det?




sist men inte minst Future Islands som gjorde en fenomenal spelning hos David Letterman. Snacka om inspirerat framträdande.

Peter Crouch rockar fett

Musik och fotboll har alltid haft täta kontakter, speciellt i England.
Här rockar Peter Crouch på en konsert med Kasabian.

Kitsuné that!

Favvisarna Citizens! har gjort ny skiva, ny singel och hostar upp en mindre Europa-turné i april. Närmast för oss i Norden är Hamburg.
Nåväl, singeln har släppts och videon för singeln finns i två versioner, dels en vanlig och dels en interaktiv. Den vanliga ser ni här nedan och den interaktiva når du här.

Från källaren

Vi vet absolut ingenting om dessa/denna, men det vilar något spöklikt över alltihop. Dean Blunt, med 50 Cent. Inte tvärtom, alltså. 

Käckt namn

Bandnamn blir nästan alltid coolare på franska. Jag menar ta bara ett band som Ou est le swimming-pool?Det är ju über-coolt. Detta skulle ju inte låta lika käckt på holländska, Nouveau Vélo. Nuije Cuiklen? Eller nåt. Först lät det ganska skrälligt och reverb-mättat. Men nu har de skalat av soundet och gjort det här: Turning Away.
Sa vi att en av deras första EP hette Courgette. Jag menar, bara en sån sak...

Populär Historia

Det kan väl knappast ha undgått någon att det i år är hundra år sedan första världskriget bröt ut. De inblandade länderna högtidlighåller detta på olika sätt lite här och var.
I Ypres i Belgien, epicentrum på västfronten, folk dog i drivor och staden raserades fullständigt, har man bett Tindersticks tonsätta museets utställning om detta mörka kapitel i mänsklighetens historia. Lämpligare kandidater får man leta efter.
Du kan köpa skivan, men då tappar du väl hela upplevelsen. Åk hellre till Belgien.
Låter detta för mörkt, så finns ju Liverpoolbandet The Farms låt All Together Now från nittiotalet kvar, som också behandlar samma ämne men i en up-tempo-låt. Den blev en allsångslåt på ståplatsläktarna i åtminstone Liverpool. Trots drag av Manchester-sound...

I guess they go to Heaven

På tal om dinosaurer som vägrar dö. Jimmy Ruffin dog i veckan. Mästaren på olycklig kärlek. Bara låttitlarna är i en klass för sig: smaka på Farewell is A Lonely Sound.
Här hans mest kända.

Återföreningarnas tid

Listan på band som återförenas efter x antal år isär kan göras lång. Senast i raden är 90-talsgiganterna Ride. Andy Bell var ju upptagen med Oasis länge och väl och sedan med Liams kvasi-Oasis Beady Eye.

Ride var riktigt riktigt bra. På nittiotalet. Stone Roses var riktigt riktigt bra. I slutet av åttiotalet. Pink Floyd var riktigt riktigt bra. För fyrtio år sedan. När de var unga och vitala, fulla av förväntan. Hur bra låtar de än skrev så känns det ju sådär att se en hop  blekfeta, tunnhåriga rockrävar harva sig igenom en greatest hits-spelning. Det blir lite Finlandsfärja. Ni vet hur man tänker när man på stan möter en sextioåring med Pink Floyd-t-shirt och bandana, act and dress your age.

Sedan har vi de här dinosaurerna som bara vägrar lägga sig ner och dö: The Cure, New Order, Thåström, Primal Scream, Echo & The Bunnymen, Depeche Mode för att bara nämna några. Det kan ju inte vara samma universum att se Stones i början av sjuttiotalet och se dem 2014. Det blir ju ett musikprojekt på ålderdomshemmet. 

Sen kan man ju alltid skylla på marknaden. Folk i femtioårsåldern går fortfarande på rockkonserter nuförtiden. För trettio år sedan var det bara ovan nämnda rockräv i Pink Floyd-tröja som gjorde det. Nu finns det horder av femtioåringar som vill skråla sig igenom Twisterella ännu en gång. Återigen -Silja Line.

Nä - ta och lyssna på originalplattorna och gör det högt. Gå gärna på konsert, men gå på något som debuterat på 2000-talet i alla fall. 

Den svenska skolan '94

Vi uppmärksammade tidigt Alice B från gbg.Det kan ni läsa här. Nu dyker hon upp på Göteborgska School'94s (tidigare hmmm - school) EP. Det låter lite som gamla Edson, eller?

Tour Tour Tour

Hur slår man igenom i Amerika? Många band skriver under på framgångsreceptet: turnera, turnera och turnera. Temples är nu inne på sin fjärde (!) USA-vända på 18 månader. Nu i november släpper de sitt debut-album på nytt, ommixat av Beyond The Wizard's Sleeve. Vad ska det vara bra för, undrar vi. Kolla in de här serve-essen från den ursprungliga plattan: