Spector är tillbaka

Spector sköt upp som en raket 2011 och var med på Jools Holland och var riktiga hotshots ett tag.Har för mig att jag skrev om dem 2012 eller 2013. Men det ville aldrig riktigt lossna för Roxy/Pulp/Watchmen-diggarna. Sen 2015 har det varit tyst, men nu är de här igen. Och låter som Duran Duran om du frågar mig.

Här är Half Life.

Ibland blir det något helt annat

Det är 10 år sedan Oasis  splittrades backstage i Paris. Liam gick sin väg med Beady Eye . Noel gick sin väg med sina High Flying Birds. Andy Bell gick tillbaka och återuppväckte Ride.

När Noel i våras släppte låten Black Star Dancing var det inte den Noel-låt vi förväntade oss. Han hade i princip hängt av sig gitarren och siktat på dansgolvet. Vem trodde det för 10 år sedan?

När han nu släpper nästa låt, This Is The Place, så krävs en stor portion bakgrundskunskap om både titel och  ursprung. Oasis var från Manchester. Noel(och Liam) ÄR Manchester, på samma sätt som Stone Roses, Joy Division, New Order, Happy Mondays, 808 State, Inspiral Carpets och en lång räcka band var Manchester.  Ett Manchester som alltid kaxigt bredbent ställt sig vid sidan av musikscenen i London. Som alltid, under helt oortodoxa processer, tryckt fram nya band med nya uttryck.
Ett Manchester som utsattes för ett terrorattentat 2017 i samband med en konsert med Ariana Grande på Manchester Arena.
Det säger ganska mycket om befolkningen i Manchester när de i efterdyningarna av dådet dels skapar den spontana allsången av Oasis-låten Don't look back in anger mitt i city, dels plockar upp lokala poeten Tony Walsh som reciterar sin fantastiska dikt This Is The Place (vars historia ni hittar här)

This is the place borde ingå som standard i varje engelska-lärares årshjul om de jobbar med högstadieelever eller gymnasister. Man kan spinna hur mycket som helst på denna tråd.
Här har ni Walsh när han läser den, mindre än 24 timmar efter dådet. Själva dikten kan vara bra att ha framför sig, här är den.






Det är som att Noel Gallagher sluter cirkeln när han ger ut en låt med samma namn, i samma anda. Och han är kvar på dansgolvet.
Bee Manchester.

Tempel

Temples från England släpper nytt! De oförtröttligt turnerande Temples släpper ny singel från kommande albumet. Det är fortfarande fascinerande hur de som trio kan återskapa ljudbilden live, något de visade för några år sedan i Köpenhamn bl a. De kommer till Loppen på Christiania i Köpenhamn den 29 november.

Heart full of soul

Vad gör en musiknörd som inspireras av Ghostface Killah och 70-tals soul? Sätter sig i pojkrummet och kokar ihop eget. Får tips om en sångare och voilá: ett band är fött. Black Pumas från Texas gör en följsam tolkning av 70-tals-soul. Här ett par smakprov. Eric Gadd - släng dig i väggen.

Cross-fit

Att blanda stilar är ett vanskligt företag. Det kan bli briljant, det kan bli ur-kass. Mixen indie-pop och dansmusik har varit ganska tacksam, listan med lyckade exempel är lång (Primal Scream, New Order, och på senare tid Friendly Fires, Hot Chip bl a), nu kan vi lägga ytterligare ett namn till den listan: Husky Loops som hållit på sedan 2016.
Kommer med album i september.

Irländsk gryning

Fontaines DC från Irland ville bli ett slags punk-Beatles. Tja, sämre målbilder kan man ha.
Efter en serie singlar (först var Liberty Belle)

ame>

kom albumet Dogrel. De har ansträngt sig för att behålla live-känslan hela vägen och senaste singeln  Boys In The Better Land osar The Fall och Blue Aeroplanes.

Oscar igen och så en mustasch

Oscar (nu med efternamnet Scheller) var en av de sista jag skrev om innan jag satte bloggen på paus för fyra år sedan. Nu gör han en duett med Lily Allen. Låten 1% handlar om om det jobbiga i att mobilens batteri håller på att ta slut...





Sedan har vi Joywave som också hållit på ett tag, och hela tiden har sångaren Armbruster haft sin snitsiga mustasch. Disco-kitsch när den är som bäst.

Glastonbury 2019

Vi kan väl börja om med årets Glastonbury. Rockfestivalernas rockfestival. Roskilde får ursäkta, men Glasto ÄR bäst. The Killers var största namnet ena dagen, då de till extranumren bjöd in Pet Shop Boys (inte helt oväntat för er som följt Klondike) och gitarristen i The Smiths, Johnny Marr. När han spelade de inledande riffen till deras debutsingel This Charming Man kom det största jublet under hela festivalen. Men alltså först Killers med Pet Shop Boys och Always on my mind.

Sedan var de de gamla rock-dance-hjältarna Chemical Brothers igång igen med en riktig feting till fest. Här är de på Glasto med Hey Boy Hey Girl.

Härliga tider, strålande tider

Nästan fyra år har gått sedan jag skrev sist här. Massor har hänt. Rockstjärnor har dött, ny musik har producerats, band har turnerat, nya stjärnor har tänts. För fyra år sedan hade jag gryn-koll på ny pop och rock och elektronika. Nu tar jag ett djupt andetag och dyker ner i musiklivet igen. Fortfarande med samma motto: att vaska fram guldkorn åt er. Jag skiter i namnet på artisten, är låten bra så... Botanisera gärna i de gamla posterna, nu kan jag inte lova att alla länkar lever längre, men en hel del guldkorn finns där. Några finns samlade på Spotify-spellistan i högerlisten. Under uppbyggnad, men uppdateras kontinuerligt. Så - nu kör vi igen! Dance to the music.

Gör det själv

Nuförtiden sitter fortfarande tonvis med pojkar/flickor på sitt tonårsrum och kramar kudden och sjunger med i refrängen. Fast nu tar somliga av dem fram sin Macbook och låter sig inspireras. En av dessa är ung man från London som heter Oscar Scheller. Lyssna på hans två små mästerverk här.

Leeds Utd

När vi ändå är inne på depp/svart/klaustrofobi/överdrivet allvar-svängen: ni minns Sisters Of Mercy och avknoppningen The Mission? De kom från Leeds. Nu dyker ett nytt band upp från Leeds och vad låter det som? Är det nedärvt i Leedsbornas DNA? Gud vet.
Här har ni Autobahn. Från Leeds. Nuff said.

Orgeln från helvetet

Musikhögskolan i Piteå har en orgel i monsterklass. Ett vidunder som världen nog aldrig tidigare skådat. Den har såklart Anna Von Hausswolff gett sig på för att följa upp den monumentala Ceremony. Vi uppade ju Mountains of peace från den plattan 2012.
Nu är det dags igen. En ladugårdsvägg i form av 11 minuter orgel från helvetet. Gulp.

Kyrkor på Modet

Ytterligare spår från Chvrches nya album släpps. Här en Depeche-osande Never Ending Circles.

And Now - In Stereophonics

Walesiska Stereophonics är ännu ett band som länge opererat på bakgatorna, en bra bit från rampljuset. Oförtjänt många gånger, men - C'est la Vie!

James Sr

James som dök upp på musikhimlen under Manchestervågen trots att de mer påminde om Simple Minds, har gnetat på i environgerna. I år fick de till en riktig EDM-hit i Curse Curse, en låt som stått upp bra på vilket Summerburst som helst.Fortfarande med arena-refränger á la Simple Minds. Funkar bra i bilen på hög volym.